Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under de viktigaste orden. Alldeles som då hon skrev
sina artiklar och föredrag.
Där fick hon på en bänk under en hängask utmed
sabbatsbergsmuren se ett ungt par sitta omslingrande
varandra. Hon nickade vänligt och blitt åt dem,
hennes ansikte lyste till av vemod och lycka. Den nyss så
bistra valkyrian såg vek och moderlig ut. Åter
muttrade hon för sig själv: Så bedårande världen skulle
vara, om inte de usla pengarna fanns; alla skulle de
vara lyckliga som dessa. Hon tänkte vänliga tankar
till och med om de sovande hövdingarna.
— Nej, nu blir du sentimental, Kata Maria, sa hon
till sig själv, det här duger inte, och så vek hon åter
ut ur parken, slog in på Dalagatan, traskade i den vita
natten längs husväggarna mot norr, vek av in på
Frejgatan och var snart vid Västmannagatan, fann sitt
hus, klev pustande upp för de fem trapporna och
försvann in i sin lilla vindskula. Hon, den rike
bruksherrens, kopparkungens dotter, som en gång kunnat i
faddergåva få ett helt bergslagshärad, bodde, vorden
en proletariatets banérförerska, som en kvinna av det
fattigaste folket. Det enda, som skilde hennes bo från
en gammal arbeterskas, var de tavlor av svenska
konstnärer, som från golv till tak täckte hennes rums
väggar och de travar av böcker som fyllde hennes
bord, stolar och golv, ja större delen av den säng där
hon låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
