Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raste fäste. Söder valde alltid opposionsmän till
parti-och förbundskongresserna. Södermalms stora och
energiska ungdomsklubb hade förvärvat sig ett starkt
inflytande inom fackföreningarna på Söder, och dess
ledare, den kloke Stålis, den entusiastiske Curtius och
den något skeptiske, satiriske, en smula hete Ernman
tillika med den humoristiske Lugna Svensson,
vanligen kallad Axel Ärr, voro, så få år de än hade på
nacken, ena väldiga bjässar och pampar, som sannerligen
inte gingo av för hackor. Helst som de vid sin sida
hade ett energiknippe av ovanliga mått, ett ständigt
laddat batteri: bryggeriarbeterskan Anna Karlsson
Klang från dalriket, kallad Vackra Anna. Hon hade
som tjugoåring organiserat varenda
bryggeriarbeter-ska i Stockholm och höll just vid denna tid på med
en rad andra fack. Hon kunde ta en slö karl i kragen
och ruska in honom i föreningen och gud nåde honom,
om han satte sig på tvären. Hur stark och mastig han
än var, Vackra Anna var starkare ändå. Hon var
mellan slagen glad som en fågel, sjöng och deklamerade
på klubbmöten och fackföreningar, skämtade och
glammade, svor ibland som en gardist. Stack då och
då en hacka åt en fattig fan till kamrat. Hur hon
kunde stå ut var en gåta för alla. Hon sov aldrig, sa folk.
Fräsande röd var hon. Men så hade hon också sprungit
vallpiga i sin barndom, svultit och haft det svårt på
alla vis. Hon hade högtidligen med handen på
Kommunistiska Manifestet inför sina bryggarkullor svurit
att ägna sitt liv åt att störta vad hon kallade »Svarta
Handen», hennes beteckning på det kapitalistiska
samhället. Och hon bjöd till att hålla ord. Hon låg ensam
i som ett helt dussin röda hundar. Gud nåde den som
svek, när det gällde ett nappatag! Det var inte lätt att
då möta Anna Klang. Ehuru icke stockholmsflicka
och icke född i en kåk på Södra bergen var hon likväl
på sitt sätt en personifikation av det ursprungliga, en
smula naiva, burleska, tappra, rättframma,
rabulis-tiska söderfolket, gott, härdat och trofast i sin
innersta rot, ett folk av svenskt kärnvirke.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
