Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle låta nacka sig i ett nytt Stockholms blodbad än
de flyttat över broarna. Hos dem hade liksom samlats
och förtätats all den känsla för tradition, hem och
härd, som adelsmännen och storborgarna lämnat i
sticket, när de flyttade över till Jakob och Östermalm.
Denna gamla stad, omgiven av vatten, belägrad av
skepp, krönt av torn, kransad av spiror, fylld av
minnen, äventyr och åldrig skönhet var genomfartsleden
mellan tvenne städer i en och samma stad, ett
sorlande stråk mellan två skilda världar: deras som bodde
på Östermalm och ägde hela Stockholm, ja halva
Sverige och deras som bodde på Söder, intet ägde,
men sleto och arbetade för de andra.
Söder hade i alla tider varit en stad för sig. Hade
alltid haft vissa om inte separatistiska så dock
rebelliska och lokalpatriotiska tendenser. Söder såg från
sina berg med förakt ned på Norr med sina
besynnerliga, välska seder och fasoner. På Söder hölls arbetet
i ära, småhantverket och hemindustrin satte sin
prägel på stadsdelen. Även när man knogade på fabriker
och byggen på Norr, köpte man sina kläder, lagade
sina skor, sydde sina skjortor, tog sig en fästmö, gifte
sig och satte sina barn till världen på Söder. Först på
de sista åren hade den industriella expansionen och
den socialistiska klasskänslan skjutit en bräsch i den
gamla söderpatriotismen. Men ännu satt den ganska
djupt rotad och den talare eller agitator, som kunde
konsten att spela på de strängarna, hade alltid ett
givet försprång framför alla andra.
Söderfolket hade alla tider varit rabulister, stått på
den vänstra sidan. Fordomdags hade dess talesmän
ofta varit svåra och frispråkiga kaxar eller envisa
nötknäppare i borgarståndet, på rådstugan, vid
kyrk-stämman. Det var Söder, som bröt väg för den liberala
demokratin i riksdagen. Det var Söder, som satte den
röda färgen på stockholmsbänken. Inom
arbetarrörelsen hette det därför alltid röda Söder, när talet föll
på de olika stadsdelarnas politiska färg, liksom det
hette svarta Östermalm och gråa Norr. På Söder hade
också radikalismen inom socialdemokratin sitt
säk
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
