Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pare och förgicks med skonerten »Miranda» vid Kap,
hans farfars far var matros och gav sitt liv åt havet
i Bottniska viken. När fadern dog, beslöt änkan att
åtminstone två av de fem sönerna icke skulle fara på
sjön, Herre Gud, hon skulle väl ha något stöd på
gamla dar. Hon satte David och hans yngsta bror Samuel
i lära, den ene hos kopparslagare Mellbom på
Glasbruksgatan och den andre hos skomakare Flink i
Hö-kensgränd. David skulle bli kopparslagare. Men en
vacker dag var David borta. Och han förblev borta.
Mellbom blev av ryktet, som flyger likt gnistorna ur
en skorsten, beskylld för att ha slagit ihjäl pojken och
undandolt liket, ty han var känd för sin barska
fostran av gesäller och lärlingar. Efter ett halvt år kom
emellertid ett brev från Kina. Det var från David.
David hade gett sig ut till sjöss, skulle se världen.
Gumman bad Mellbom om tillgift och Gud om
förbarmande för sin olydige son. Åh hå, den sjön, vad den suger
och drar, men vad var att göra. Hon spottade i
nävarna och knogade på sina tunga bruksspänner — hon
hade efter mannens död gett sig till mursmäcka —
bar dem uppför ändlösa trappor, dag ut och dag in,
år ut och år in, hade okvalkar över nacken stora som
knytnävar. Hon fällde en salt tår i murbruket ibland,
när hon tänkte på sina söner ute på villande hav, men
strunt, ännu voro de ju vid liv alla, Gud vare lov. Det
kunde ju hända, att de finge leva. Äh, inte fick man
tappa modet, seså för sju sjungande tusan, upp med
näsan. O la, o la sjöng kamraten, o la, o la sjöng hon,
och så gick en dag omsänder. Tills hon plötsligt stöp
för en bjälke, som kom farande från femte våningen.
Herre Gud, sånt händer och hände förr oftare. Hon
kom på Serafimern, men ingenting stod att göra. Anna
Kristina Gall somnade in, sedan hon sänt en hälsning
till sönerna på havet. Hon var glad, att hon fått leva
utan att mista någon av dem. Yngsta pojken,
skomakarlärlingen, fick styra om begravningen. Äh hå, en
fattig arbeterska mindre. Där funnos andra i stället.
En ny mursmäcka kom. Världens gång. Till lands eller
sjöss, döden lurar överallt. En sjöman går i kvav, där
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
