Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer en ny. En mursmäcka segnar ned, där
kommer en annan.
Ett år efteråt kom David Bernadotte hem. Han
hade ombord på göteborgsångaren »Karl Dickson» i Hull,
medan han låg där med sin båt, träffat en flicka. Hon
skulle bli hans tillkommande. Hon var akterstäderska
på »Orion», han var rorgängare på »Karl Dickson»,
hon hade samma namn som mor. Han blev inte precis
kär, men han var trött på de främmande nymferna i
de främmande hamnarna. Han sa till sig själv: Du
behöver en hustru, fan, hon duger åt dig. Hon känner
sjön som du, hon har lärt att knoga som du, hon är
ful som du, men ändå inte så ful. Hon talar som du,
är stark som du, vet hut som du. Hon går an. Han
kände för övrigt på sig, att det skulle bli hon. Bara
hon. Äh, som om man inte känner på sig sånt. Jo, min
själ. Han hade stått och pratat ombord med henne
ena kvällen. Han hade tittat över ett slag till den andra
båten. Ville hon gå med ut? Tack ja, det kunde hon
väl. Hon kände på sig, att det var han. Hon följde med
honom, de åkte karusell, de sågo på ett
taskspelarsäll-skaps prestationer, hon följde med honom ut till en
hölada på en äng. Ty hon kände, att det var han. Så
enkelt var det. Enkelt folk har inte så många om och
men. De ha på känn, när den rätte kommer. Så for
han åt sitt håll, och hon åt sitt på de stora vattnen.
De råkades i Stockholm efter så där ett år som
avtalat var och gifte sig. De bosatte sig på Stigberget, där
han sett dagens ljus.
Han for på sjön, och hon stannade hemma, födde
hans barn, lappade hans kläder, som han skickade
hem, stretade och strävade. Det gick ett par tre år. En
vår kom han hem med trasig näve. Några fingrar hade
fastnat i ett vinschspel, åh ja, sånt händer. Han
bärgade några stumpar av fingrarna, men inte dög han
till sjöman längre. Nå, sånt får man ta och inte hänga
läpp för det. När man tillhör enkelt folk.
Han var tjugusju år. Han gick till mäster Charles,
transportarbetarnas och sjömännens förtroendeman.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
