Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången — det var vid en strejk — och Tidningen
hade tagit parti emot den — gav han efter. Andra
gången var vid ett val, Tidningen gick emot
arbetarkan-didaten. Han vart ursinnig, förbjöd hustrun att ta den
in i huset. Hon avstod en tid, men så var den där en
vacker dag. Han sa ingenting. Tredje gången var det
åter efter en strejk. Han brände nummer efter
nummer en hel månad, innan hustrun läst en rad. En kväll
låg hustrun på golvet, när han kom, flyttade inte
tillbaka till sängen på tolv dygn. Den trettonde kvällen
kom hon. Han gjorde inte fler brasor. Han var
besegrad. Men hustrun var också den enda, som besegrat
honom.
5
Huset, där familjen Gall bodde, bestod av två
våningar och var omkring hundra år gammalt. Hus äro
ofta lika intressanta som människor, och man bör
betänka sig, innan man river dem. De äro sköna ännu i
sin ålderdoms förnedring, och att förstöra dem är ofta
att slå ihjäl levande väsen, ätt utplåna en själ. De
bevara och gömma alldeles som gamla gubbar och
gummor rika minnen av människors öden och äventyr, de
ha liksom fångat i en, låt vara grumlig, spegel
generationers brokiga människovimmel.
Det hus där Galläpplena, som den gallska familjen
på skämt kallades av grannarna, nu bodde tillika med
tre andra arbetarfamiljer hade första gången uppförts
av ett kyrkoråd i Katarina, en rik och mäktig
tobaks-kung eller om han nu var garvare, det rådde delade
meningar om den saken. Efter honom hade huset
kommit i Skeppar Friskopps ägo. En säregen man, som
med sitt stolta skonertskepp var borta i fem år i taget
och alltid kom igen rikt försedd med Orientens
dyrbarheter. Han hade kallats än »Sjörövaren» än
»Monarken». Det är så roligt med dessa gamla
folkfantasiens tillnamn och öknamn. De innefatta i regel ett
stycke tro på endera det sataniska eller det
överjor
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
