Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej se, Beat-Sofi! God dag!
— God dag, svåger. Jag hör du kivas med pojkarna
om Branting, och Ann-Kristin säjer, att du har rätt
•och pojkarna fel. Ja, Branting är förstås en bra gubbe,
men kom ihåg, det skadar aldrig med litet salt i
rörelsen.
Gall stod som ett åskmoln. Hans goda humör var
borta.
•— Uff! Dra för hin i våld. Det där begriper du inte,
Moster! Och så gick han och satte sig vid bordet. Fru
Örn skrattade:
— Se så, svåger, jag tänkte bara kivas litet med
dig. Nog håller jag på Branting, men Brinke har rätt
i fråga om kvinnan, både när det gäller kärleken och
rösträtten. För både kärlek och rösträtt ska vi ha. Och
Högland vill ha bort militarismen, det vill inte
Branting. Det enda jag inte gillar Högland i, så är det i
fråga om republiken. En kung ska vi ha. Äh kung
Gustaf, vi är lika gamla han och jag. Jag tycker om
kungen, jag. Vi ha lekt tillhopa som barn.
Men Gall var arg alltjämt. Han blidkades icke så
lätt. Han fräste som en gammal bister hankatt.
•— Uff! Du språkar som du har förstånd till.
Fruntimmer och politik det är som lort kring diamanter.
-— Politiken är förstås diamanterna! skrattade
Moster.
Nu kommo två av barnen. Det var Viktor, äldste
sonen, omkring tjugo år, knogade på Atlas
verkstäder, sekreterare i klubben Revolt, en satt, grovt byggd
pojke. Verkade björkknota. Skarp profil, uppstruket
kortklippt hår. En smula lillgammal. I sällskap hade
han systern Maja, en liten yr, uppsluppen,
skrattande, sjungande flicksnärta, sjutton år, lärling på
sät-teriet uppe hos Norstedt & Söner vid Riddarholmen.
Hon tillhörde sångkören i Södermalms ungdomsklubb
och kallades på skämt »Näktergalen». Hon trallade,
när hon störtade in, refrängen till Norlanders sista
kuplett på Södran.
—- Lilla, lilla Maja, sa Moster med innerlighet i
tonfallet, tog henne i famn, log mot flickan, guddottern,
-64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
