Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och strök henne om kinden. Herre Gud, måtte du få
sjunga och ha det roligt i alla dina dar, jaha. Och
Moster suckade och krossade en tår i ögonvrån, ty Maja
var Mosters ögonsten. Hon kunde retas och kivas med
alla andra, men Maja förlät hon allt, till och med att
hon sade, att Moster var ett gammalt åkerspöke.
— Äh, tyckte Viktor, äcklas inte så förbannat med
tösen. Hon blir bortskämd. Han sa »förbannat» och
»jäkligt» så där mellan vart tredje ord. Som alla
söderpojkar.
— Inte kan man skämma bort en flicka som Maja,
tyckte Moster. Men du, Viktor, är elak mot din syster.
Ni pojkar ha fått för litet stut, min gunstig herre.
— Motter ä en tatans tluttpråm! skrek den
fyraåriga Lasse, som just kravlat sig in från lekplatsen på
gården. Han talade inte rent ännu, bytingen, och hade
svårt att få fram s-ljuden. Gall reste sig och gav
bytingen en dask i stjärten, så han for under sängen.
Där blev ungen liggande, då och då tittande fram och
skällande Moster för slusspråm. Han trallade
melodiskt än högt än lågt:
— Tatans tluttpråm, ta-a-atans tlu-u-u-ttpråm.
— Den där är inte bortskämd den inte, hå, odåga,
kräkpulver, ris och pisk skulle du ha, men dom här
nya uppfostringsmetoderna, jo, jo, dom är fina dom.
Jag går väl in till gamlan jag, usch!
Och Moster, som alldeles glömt den lans hon nyss
dragit för den obstinata ungdomen, gick in i
kammarn och därifrån till det lilla rum, där den gamla
låg. Medan Galläpplena med frisk aptit satte i sig
potatismoset och fläskskivorna. Även Nisse,
aderton-åringen, som arbetade som hantlangare vid ett bygge,
hade anlänt, och med samma glupande hunger som
de andra kastat sig över moderns väldiga fat av
potatisgröt. Nisse var lång, mager, hade ett långt ansikte,
som gav honom utseende av en häst. Helst som han
ideligen höjde och sänkte huvudet som gamla hästar
för sed ha. Han skulle bli murare med tiden.
Bättre yrke kan han inte få, hade far sagt. Att mura
3 — Den röda himmelen
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
