Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandel varit. Ja, det vill säga, med handeln var det ju
si och så. Hon hade några gånger köpt ägg för sjuttio
öre tjoget och sålt för en krona och tjugo öre. Det var
ju i dyraste laget. Hon kände med sig, att hon
syndade. Men Herre Gud, när hon kunde få priset, och
när ungarna hennes behövde en klädtrasa och ett
skedblad medicin för kvarka och magflen, så skulle väl
Gud förlåta henne. Och stockholmarna voro nu rätt
stora syndare, och att klå slika den ondes barn kunde
ju inte tillräknas henne allt för strängt, annat hade
det varit om det gällt norrtäljebor. Av dem tog hon
aldrig mer än nittio öre tjoget, de voro både
anständigare och kristligare än stockholmarna. Vår Herre
skulle aldrig förlåta henne, om hon klått dem på ägg.
Åh hå, gumman Huss visste vad vår Herre tålde, hon.
— God dag, mor! hälsade Beat-Sofi, när hon
trädde in i lillkammarn.
Den gamla strök med de gula händerna över
lakanet för att släta ut det, strök sig över håret och fick
de grå testarna in under nacken. Hon hade i alla tider
varit en ordentlig människa, och ordentlig var hon in
i döden.
— Behat-Sofi! nickade den gamla och piggade till.
— Hur mår du, mor? Är värken svår? sporde
Moster.
— Hinte sämre hän hi går just. Det molvärker som
vanligt, men heljest här det hingenting. Det här
fasligt vad det tar lång tid, hinnan livhanken värkt ur
hen sån är gammal skrabbig lekamen, Behat-Sofi.
— Åh, mor kan leva länge än! tröstade dottern.
— Häsch, jag väntar, Behat-Sofi.
— Vad väntar du på?
— Döden, förstås. Hen ska inte vara rädd för
döden, hinte. Det väntar dom halla är i uset.
— På att du ska dö?
— Ja visst. Hoch jag tycker synd hom dom. Är
gick Hann-Kristin hå bakade begravningsbröd ela
förra veckan hoch tingade krans för se vi va båda två
tvärsäkra hatt jag skulle dö. Hoch jag sa till
Hann-Kristin, hatt on skulle baka häggkaka för det brukade
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
