Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inga kunde nästan trolla, när det gällde kläder. Hon
sydde sig vackra klänningar och koketta mössor av
Gud vet vad för stuvbitar och lappar hon fick tag i.
Hon sydde åt Maja också, åt hela den gallska familjen,
till och med byxor åt småpojkarna och skjortor åt
gubben Gall. Det bidrog till att bekosta maten för
henne. Hon gick in till Slussmutter och språkade,
hjälpte den gamla att sy flickans kläder, var god vän
hos alla i grannskapet. Hon ägde detta rika hjärta,
som betvingar, denna skälmskhet, som behagar. Hon
hade de flinkaste fingrarna på Kompaniet och den
bästa smaken, det hade förestånderskan på hennes
avdelning sagt. Men hon blev inte stram. Hon hade
ingen läggning åt det hållet. Hon var idel glädje över
att få sy vackra saker, att få fundera ut nya mönster,
att få ströva kring och nyfiket titta på allt, att få höra
musik, om inte annat så grammofonmusik, att få
dansa och gå på klubbmötena. Hon skrattade mycket och
koketterade nog en smula. Hon hade detta
omedelbara, käcka, halvt pojkaktiga sätt, som drar unga
mäns hjärtan till sig. Hon var fri från alla choser och
snörpigheter, från all mamsellaktig blyghet. Hon var
stursk mot översittares later. Hennes lynne växlade
som dagarna över ett sommarens landskap.
Hon tyckte om pojkar. Men hon var strängt på sin
kant. Var det någon som sökte bli närgången, vart
hon het av förnärmelse, slog till en örfil, så det small.
Äh, hon hade fått respekt med sig. Det kunde nog
Viktor Gall vittna om, ifall han ville. Han hörde till
dem som fått örfilarna.
Hon var snart aderton år. En brunett med en hy,
som skiftade mellan rosa, gult och brunt. Hon var
smärt och rörlig, gasellik. Pannan stod som ett stycke
elfenben på de högt välvda ögonbrynen. Håret föll i
vågor, en smula slarvigt. Hon hade ibland tycke av en
page, en vacker, ostyrig gosse. Men hon var helt
igenom kvinnlig, nervöst kvinnlig till sitt oroliga
temperament, sitt eldiga väsen, sin skiftande hy, sina
brinnande ögon och sin slanka, viga gestalt. En fördömd
romantiker, sa klubbskalden Pansar om henne.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
