Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maja Gall var en flicka av annan typ. Blondin.
Stora, blanka ögon, vänligt glada. Fastare byggd,
starkare, sundare. Rundningar över höfter, skuldror och
bröst, som fångade männens blickar. Säker i sitt
uppträdande. I sitt inre instinktivt klar över livet och
tillvaron. Klar över männen, kärleken, full av skämt och
hungrig på livet. Robust, realistisk, nästan praktisk.
Gömde på erfarenheter och råd, flög men icke högre
än vingarna buro. Spelade ibland mamma för Inga,
varnade sin kamrat med lyft finger och skalk i ögat.
Man känner väl pojkarna. Man vet väl, hur det är i
livet, sa sjuttonåringen, du ska inte rusa på så
rasande, Inga. Håll dig i styr, sjung och var glad, att du
lever. Strunta i att drömma och fundera. Så brukade
den ena flickan, den blonda, förmana den andra, den
bruna, och den brunhylta svarade, medan mörka eldar
brunno i ögonen: Åh, inte kan jag bli kvitt det där,
inte, dumma flicka. Som man är skapad, sådan är
man. Jag tycker om att flyga, bara flyga. Jag
drömmer varje natt, att jag flyger över stora hav, stora
ändlösa hav, att jag flyger i rymder, som aldrig ta
slut. Jag flyger förbi stjärna efter stjärna, jag är
lättare än fågeln, snabbare än vinden. Ibland vill
vågorna fånga mig, ibland vill stjärnorna gripa mig. Men
jag är aldrig rädd, jag bara flyger och flyger, svävar
i vida, väldiga ringar över vida, väldiga vatten. Eller
också drömmer jag, att alla stjärnor slockna och falla
ned i havet, tusen eldar brinna, miljoner solar
explodera i rymden och så blir det natt, men jag flyger
utan fruktan, utan rädsla, ensam i natten över ett
svart hav, som en mås i sena septemberkvällen.
Ja, undra på att Maja Gall skojade med sin
väninna, fann henne överspänd, världsfrämmande, varnade
henne för sådana konstiga drömmar och dåraktiga
fantasier. Men hon skvallrade aldrig på Inga. Hade
hon sprungit med Ingas förtroenden till far och mor,
till bröderna eller klubbisterna, hade Inga fått lida
hån, spott och spe, fått bannor och huvudskakningar
och blivit ansedd som en som vill vara olik andra.
Bägge flickorna voro medlemmar av Söders
social
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
