Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje kapitlet
STORMFÅGLARNA
1
När man en solig vinterdag står på Norrbro med
blicken mot Blasieholmen fångar ögat ett vimmel av
vingar, av silverglänsande vingar, av vita vingar med
svarta bårder, som kommo de med sorgebrev, av
vingar, grå som matt tenn, av rimfrostlika vingar med grå
eller svarta fläckar, som om de blivit sårade och hade
ärr efter skotten. Vingarna stå ibland blickstilla mot
den blågröna vinterhimlen, ibland sänka de sig i långa
slag. Ena ögonblicket flaxa de oroligt mot vattnet för
att i nästa bära den runda spolformiga fågelkroppen
upp mot himmelens kristallklara luft. Vingarna
återge alla en båges former. Bågen, spänd till bristning
med spetsarna nästan berörande varandra; bågen,
sakta böjd halvrund som en månskiva; bågen, vilande
nästan rak, blott med en sakta buktning in mot
mitten. Vingarna sinnebilda alla livets stora ögonblick,
alla de rika känslorna: glädjen, anfallet, triumfen,
övermodet, lusten, vilan, saknaden, längtan. Åh, det
är en av de mest skönhetsmättade syner: Stockholm,
spirornas stad, med de tusen fåglavingarna över det
strömmande vattnet under den isigt blå,
solgenomlysta vinterrymden. Och denna rymd är fylld av
fågelskriken, de hungriga skriken, de glada skriken,
skriken som tolka seger, livets vällust, de onda skriken,
sorgens skrin. Här dör själva det brusande
människo-larmet i den hetsiga fågelkonserten!
Isflak efter isflak kommer dansande under
Norrbros mäktiga valv. Det är smutsiga, av sotig snö, av
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
