Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken blev alldeles kär. Det var när han en gång visade
sina känslor som Inga gav honom örfilen. Den örfilen
brände som eld. Viktor kunde aldrig ta sina ögon från
Inga sen den dagen. Han höll på att glömma klubben.
Var hon icke där, tyckte han, att debatterna voro
tråkiga, att Stålis icke var så finurlig som han brukade,
att Bårdaryd var alltför filosofisk, Brand alltför
taktisk, själve Högland icke så elektriserande, så
oemotståndligt logisk och dräpande som eljest. Men kom
Inga blott inom dörren, vart Stålis en slipad diplomat,
Bårdaryd en filosof av rang, Brand en riktig statsman
och Högland den segeromstrålade ledaren vars
fältherrestav skulle föra proletariatet till frihetens
solbelysta ängder, för att tala med sekreteraren i klubben,
Crusius, som var mäktig av både andens patos och
tungans vältalighet.
Men Inga bara lekte. Hon dansade, sydde sig vackra
kläder — åh, hon kunde den konsten, alla
klubbflickorna avundades henne hennes kläder — speglade sig
och sjöng, skrattade och gäckades, vart till och med
hållen för en klubbförhandlingarnas orosande. Maja,
väninnan, måste tillhålla henne att hålla sig i styr.
Hon störde ju med sitt jubel och sitt okynne själve
Högland i talarstolen, Högland, som talade om att
kraftmätningens timme nalkades, den sista stora
striden mellan kapital och arbete.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
