Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med rövarhövdingen Abd-el-Adors hela strategiska
visdom. Den magre korsfäste hann blott framstöta
några enstaka, förtvivlade, pipiga »ja, men», »jo men»,
»mitt område är jordfrågan i Sverige», »jag känner
tyvärr icke Marocko», då han fick över sig nya
kaskader saliv och vetenskapliga förklaringar över
Marockos betydelse för världspolitiken och de marockanska
rebellernas enastående revolutionära kraft.
Den långe magre prästen med de stora milda
ögonen var ännu varken teoretisk marxist eller praktisk
samhällsomstörtare utan en kristen socialistisk
svärmande, vandrande kring hos statarna och
lantarbetarna i sitt pastorat och i de närmaste pastoraten för att
sammansluta dem i ett fackförbund. Han hade från
att ha varit en ung extatisk schartauan i en
välmående storbondesocken, där han predikat andens kamp
mot köttet, blivit en känslosocialist, sedan han
kommit till ett nytt pastorat och där sett det namnlösa
elände, varunder lantarbetarna suckade. Han hade
från predikstolen börjat predika kamp mot fattigdom
och slaveri och pockat på mat och kläder åt de
hungriga och halvnakna statarbarnen. Detta hade
godsägarna i pastoratet och kontraktet förklarat stå i strid
med Guds ord och kristendomens sanna lära, varför
de anmält honom till konsistoriet, tussat biskop och
kontraktsprost på honom och överfallit honom med
anonyma brev och insändare i ortspressen. Men den
långe magre prästen med det fanatiska, nervösa
ansiktet och den stora milda blicken hade desto ivrigare
tagit sig an de eländas sak, utlagt bibeln som en lära,
där de rika fördömdes och de arma lovades salighet,
en lära för proletärer. Han hade skildrat Kristus som
en folkets profet, som törnekröntes och korsfästes av
sin tids mäktige, av sin tids godsherrar och biskopar.
Desto mera rasande hade godsägarna och biskoparna
blivit, och en petition var nyss inlämnad till
ärkebiskopen, att den äreförgätne prästen måtte avsättas.
Spaken, den lantlige, hjärtegode, extatiske prästen,
befann sig just i Stockholm för att rådfråga en advokat
för sin strid mot herremakten i sitt pastorat. Han
ha
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
