Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de besökt Hövdingen, som rått honom att stå fast i sin
strid, men vara försiktig, mycket försiktig, ty bleve
han avskedad hade arbetarrörelsen ännu icke resurser
nog att hålla honom skadelös. Hövdingen hade gett
honom rekommendationer till en radikal jurist, och
av denne hade prästen fått flera råd. Bland annat att
icke indraga sina strider med godsägarna i sina
predikningar utan förlägga dessa uppgörelser till
särskilda möten utanför kyrkorummet. Prästen hade
blivit ansatt av en stark ångest. Skulle han på detta sätt
slingra sig undan ansvaret? Var icke just kyrkan och
predikstolen hans rätta forum? Var det icke
sanningens, d. v. s. Guds rena ord han förkunnade, när han
stämplade den statarplågande greven på Revverstad
som en av djävulens kreatur och den slösaktige
baronen på Fimmelberg, som lät åt sina underhavande slå
vatten i den mjölk, de hade rätt att få enligt städseln,
som en förf alskare och samhällsparasit? Måhända att
den radikale juristen var klipsk och finurlig, men
Spaken tyckte, att hans råd smakade kapitulation.
Prästen satt en hel dag på stationen och grubblade över
sitt läge, då han kom på idén att besöka Högland. Han
sympatiserade med stormfåglarna. Hade ett par
gånger besökt dem i deras näste. Spaken kände dock en
viss bävan att besöka Högland i ett slikt ärende, ty
vem kunde veta vad råd denne kunde ge. Kanske
skulle Högland, som var ateist, hedning och marxist,
skratta ut honom, begära, att prästen skulle avsvära
sig sin religiösa tro, innan han alls befattade sig med
honom? Aldrig sker detta; prästen var glödande i sin
fromma tro. Aldrig. För lantarbetarna och Kristus,
för Gud och proletariatet var Spakens lösen, och vid
den skulle han förbliva. Han skulle icke heller
skämmas för att inför den fritänkaren Högland bekänna
sin tro. Ja, just för att pröva sig själv, sin tro, sitt
mod, gick han upp till Högland, och inte väl inom
dörren hade han ropat, att han var en sann kristen,
en glödande troende, en av Herrens profeter men en
som gärna ville träffa Högland och få ett råd.
Och nu stod han i ett hörn, hängd upp mot väggen
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
