Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lund, livligt övertygad om sitt snille och sin mission
att revolutionera lyriken, vilken borde bli prosa,
medan prosan i sin ordning måste förvandlas till lyrik.
Söderlund blev med tiden en välmående
grosshandlare, som slog igenom med amerikansk reklam och
versifierade annonser.
Fru Högland fyllde på nytt te, bar in mera bröd och
smör. Gud, vad de kunde äta! Hungriga som vargar.
Luften stod tjock av rök från pipor och cigarretter.
Det resonerades åter om de två generationerna.
Stig Bårdaryd, filosofen, romantikern: Varje
generation hade rätt att prägla sin tid. Denna rätt kunde
icke fråntagas dem. Ett ledarskap kunde till synes
berövas en yngre generation, om en äldre generation
hölle sig med våld kvar vid makten utöver sin tid,
men i verkligheten kunde den icke trots ledarskapet
beröva ungdomen dess inflytande. Detta toge då blott
andra vägar. Som till exempel nu inom rörelsen. Till
formen härskade de gamla, dessa som på åttiotalet,
för tjugofem år sedan grundlagt rörelsen. Men vilken
anda vore den mäktigaste, satte sin prägel på
rörelsen? Ungdomsförbundets, stormfågelfalangens!
Varför? Därför att de unga hade entusiasmen, tron,
viljan, stridslusten, rörligheten. Bårdaryd menade, att
det kunde kvitta lika, vilka som hade hand om rodret,
blott det styrdes dit den nya generationen ville. Och
denna unga generation ville ut i hög sjö, ville ut på de
stora haven, upptäcka något nytt. Åttiotalet i all ära,
heder åt både Verdandi, Staaff, Wicksell, öhrwall,
Branting, men deras realistiska och naturalistiska
filosofi måste slutligen utmynna i liberalism,
socialpedagogik, praktiska reformer. Men socialismen vore
något mer, vore ett stycke vilja till makt, en längtan
efter det yttersta, lusten efter ett vågspel, en stor
konstruktiv tanke, förverkligad genom proletariatet.
Åttiotalets män voro realistiska, det nya seklets
ungdom romantiker. Eller som Höglands paroll ljöd:
socialismen är bragd.
Flera protesterade. Romantik, åt helvete med den
reaktionära skökan, röt skalden Pansar. Ja,
visserli
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
