Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen beskylles skalder för romantik, men icke
revolutionära poeter. Åttiotalet var bra! Fan, hade inte
Strindberg hållit färgen bra mycket bättre än den
avfällingen Heidenstam! Heidenstam skulle hängas i
galgen. Nej, saken vore den, att den nu levande unga
generationen skulle utplåna nittiotalets reaktion, föra
fram åttiotalet till seger igen. Åttiotalets tanke var
idén om teknikens seger, tekniken var grundvalen för
socialismen, för den nya produktionen. Att den gamla
generationen inom arbetarvärlden icke förmådde
fullborda verket äger en högst naturlig förklaring:
krafterna ta slut. Vi vore till sist inte annat än några
maskiner, som en gång blevo uttjänta, måste rangeras ut.
Gilbod, den bistre vallonen, som till hela sitt
framträdande påminde om en knuten näve: Det där var
bara lärt lortprat. Han knackade med knogarna i
bordet, så att det lät som om man slog in spik i en bräda.
Asch, tyckte han, två generationer emot varandra, det
där är bara något som de svaga hittade på, de som
ville skyla över med vackra fraser sin samvetsnöd, att
de vore på den vänstra sidan. Åh nej, saken vore den,
att klasskampen skärptes, somliga ville hejda
kampens skärpning, andra ville påskynda den. Somliga
trodde på reformen, andra på revolutionen. Här stod
skiljemuren. Unga och gamla funnos på båda sidorna.
Per Algot stod hos de s. k. gamla, likaså Gustav Blom
och en hel del fördettingar. På de s. k. ungas sida
stodo Kata, Palmen, fast han var skröplig, Carleman.
Alltså, åt helvete med filosofien och lyriken, här
gällde det klara verba. Med stormfågelfalangen för den
sociala revolutionen eller med Hövdingen, greve
Lan-dau och Per Algot för ministersocialismen,
revisionis-men och bankrutten.
Clara Brand, Klas Brands hustru, tjugufem år,
mörk, nervös och melankolisk, egentligen mer
artistisk än politiskt intresserad fastän dotter till en av
rörelsens grundläggare, var en lidelsefull anhängare av
Hövdingen och blossade upp varje gång någon sade ett
ofördelaktigt ord om honom. Hon hade som liten tös
suttit på hans knä vid en fackföreningsbasar, hon
ha
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
