Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kigt, trasigt bord. Från en urinbrunn på den svarta
gården, där råttor i massor kilade omkring, trängde
en frän odör in i samlingssalen. I ett litet krypin i
porten höll gårdsföreståndaren till, en skomakare på
träben, i skinntröja och med svarta, militäriskt
uppstrukna mustascher, pratsam, grovkornig, arg; lik en
veteran från ett strapatsrikt krig. Han hette Samuel
Gall, broder till David. Han var husets Cerberus, som
även höll utkik åt gatan, om någon polis nalkades
eller en detektiv strök kring knutarna. Han hade ett
uppövat spårsinne och en skarp blick för vän eller
fiende.
Salen var trots eftermiddagens värme fullbesatt av
klubbister. I ordförandestolen tronade Stålis. Vid
sekreterarebordet satt Frans Ernman, spefull, ironisk,
färdig att låta sina sarkasmer spraka över talarna. På
de främsta bänkarna hade de tagit plats, som ämnade
sig upp i debatterna. Klubbstjärnorna. Här satt
Kan-sas Jack, klubbens Marat och Don Juan, klädd i
schil-lerskjorta, fladdrande röd halsduk, violett
stramalj-bälte, vita vida byxor. Hans ord flöto i en mild
musikalisk takt, smeksamma, lockande, för att när talet
kom in på samhällets förbrytelser stegras i ett
våldsamt crescendo; han ville liksom i ett hav av ord, som
stegrade sig i storm, dränka de rikas samhälle.
Debatten gällde formuleringen av ett manifest mot
mili-tarismen, mot armén. Kansas ville ha mera glöd och
eld i slagorden. Ernman betraktade honom ironiskt,
nästan hånskrattande. I protokollet skrev han, att
kamrat Kansas talade med sedvanlig färdighet om
sina erfarenheter som kronvrak. För Kansas en
synnerligen kränkande beskyllning, ty han hade tränat
noggrann marsch på Backamo i nr 17 Kungl.
Bohusläns regemente. Men Kansas fick starka applåder; han
hade talat ur klubbisternas hjärtan. Han satte sig med
en till synes blygsam min, men hans hjärta svällde
av stolthet. Han reste sig snart, gick omkring bland
bänkarna och tryckte kamraternas händer, mottog
deras hyllning.
Låssmeden Petrus Gran, en av Galläpplenas
gran
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
