Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår. En rebell och den fria kärleken, de tu äro ett. Var
han en fjäril, som flög från blomma till blomma? Han
var ju inte klubbens Don Juan! Jo, han var nog
ovärdig att tillhöra klubben, han hade känt sig skamsen,
när Berg talade. Ja, han skulle nog bättra sig. Han
släppte Anna Lisas hand, reste sig, gick och satte sig
ett par bänkar framför. Som för att höra bättre. Han
skulle bli en ny människa, en hederlig klubbist. Han
måste se sig om, hur Anna Lisa tog det. Hon satt som
en skrämd, övergiven fågel och hade tårar i ögonen.
Han gick tillbaka till Anna Lisa.
Nu hade stämningen stigit i salen. Allt fler hade
infunnit sig. Den ena sången avlöste den andra. Det här
är ju alldeles som hemma i kyrkan, sade en kulla,
som Anna Klang hade tagit med sig och som för
första gången var med på ett möte. Och de sjöngo ur de
små röda sångböckerna:
Minns ni ej uti Engelbrekts dagar,
svenska folket tog självmant sin rätt.
Må vi då själva stifta oss lagar,
liksom fordom på fädernas sätt.
Ty de dagar skall komma då arbetets män
ej förgäves skall fordra sin frihet igen.
På vår lösen giv akt!
Enighet giver makt.
Rusten er, proletärer, till strid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
