Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sång. Värden, Solsky, var en liten blek jude med stora
mörkt tindrande ögon, ögonen alldeles för stora för
huvudet och huvudet för stort för den lilla kroppen.
Där var den mörkhyade, långnäste, krullhårige
sadelmakaren Kristevsky, rörlig som en vessla, lustig och
glad, nynnande på gamla ukrainska folkvisor. Han
hade en gång varit på väg till galgen men blivit befriad
som genom ett under, gömd i en kloak i fyra dygn.
Och likväl kunde han sjunga. Hans hustru Anna
Kristevskaja, svart, mager, ful, ovanligt ful och dock
vacker, på sitt sätt vacker. Hon hade två pojkar och varje
gång hennes ögon föllo på barnen, blev hon som
omgjuten av en gloria: ögonen lyste av en inre eld, en
värmande, lockande eld. Alla ville sitta mitt emot den
fula Anna Kristevskaja.
Så var det Alagonev, en gång furst Muravjev, rymd
från Sibirien, dit han förvisats som adept i
utrikesministeriet, anklagad att ha visat revolutionära böjelser.
En lång, blek, brunlockig man på trettio år eller så
omkring. Fjärran sökande blick, som letade hans själ
efter ett förlorat hem. Ofta tung, melankolisk, ibland
till ytterlighet upphetsad, häftig och vild. Ofta kunde
han stå på en kulle vid ett träd och se utöver vattnet,
timme efter timme.
Hans fästmö Ivana Gorev var sömmerska från
Petersburg, en hängiven, tyst, inbunden liten varelse,
dömd till Sibirien för sin socialistiska verksamhet.
Hon var först kamrat till Alagonev i fångenskapen,
sedan hans fästmö och hustru utanför lagen. Hon
sjöng ofta sina melankoliska, ryska steppsånger, med
en vacker, klar alt och alltid, när hennes man bad
henne. Den lille textilarbetaren Mehron från Tiflis, en
ivrig mensjevik, brinnande frihetsvän, var lungsjuk
och fick ständigt blödningar. Han färgade
bokstavligen väven i fabriken, där han arbetade, röd med sitt
eget blod. Sin sjukdom hade han fått i tsarens
källarhålor, där han legat på fuktig jord med råttor ideligen
springande över kroppen, gnagande på hans kläder
om nätterna, medan de om dagarna sutto i sina hål
och tittade på honom, som om de avvaktade, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
