Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rysslands framtida öde och världens gång berott av
dessa ordstrider och skolastiska drabbningar. De
bollade med teser, slogo varandra i skallen med namn,
som få om ens någon utanför deras krets kände till.
Jo, Krapotkin, Tolstoj, Vera Sassulitsch, Vera Figner.
Dem kände ju alla. Men Martov, Lenin, Trotsky,
Axelrod, Dan, Tseritelli, Tsenkely, Tscheidze, ja, dem
kände nog Hövdingen, Hogland, Brinke, Brand och
Carleman, men vilka andra? Därför tyckte en hel del av
stormfåglarna, att de där dispyterna mellan de ryska
revolutionärerna, då de ibland i hemlighet besökte
klubbmötena, voro rena hebreiskan.
Ryssarna hade förut knutit förbindelse med Brinke
Bertengren, som hjälpt dem på mångahanda sätt. De
hade 1906 haft en hemlig kongress i Stockholm. Brinke
hade anordnat den åt dem. Hövdingen hade också
biträtt dem. Det svenska partiet hade tagit en del av
kostnaderna på sig. Sedan hade den grupp, som i
Lenin såg sin ledare, knutit förbindelse med
Stormfåglarna, därefter även andra grupper. På
Internationalens senaste kongresser hade en vänsterflygel
trevande sökt sig fram: Lenin — Karl Liebknecht — Rosa
Luxemburg — Hogland — de Man. Ryssarna och
Stormfåglarna blevo goda vänner. De senare voro
ivrigt behjälpliga vid tryckningen och utsmugglingen av
de upproriska ryska skrifterna. Gall och mäster
Charles gömde de hemliga packorna ombord på de båtar,
som gingo till de ryska hamnarna. Gubben Gall tyckte,
att han härigenom visade en ärligt revolutionär själ,
så brantingian han var.
En afton hade de landsflyktiga bjudit några av sina
svenska vänner ut till sitt skräddarslott i Bergvik. Den
lille polske juden Solsky, som lyckats få svenskt
medborgarskap, ägde skräddarverkstaden. När Hogland,
Brand, Gilbod och Pansar kommo till sina värdar, stod
en samovar på skräddarbordet och tekoppar i alla
format kring samovaren. Ett stort fat med grova och
ljusa brödskivor, några få kex, ett paket ryska
cigarretter, sådan var den anspråkslösa välfägnaden. Men
ryssarna tjusade genom sin hjärtevärme, sin glädje, sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
