Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolutionen segrat, skulle Moskva och Petersburg jämnas
med marken, och i dessa smutsiga hålors ställe skulle
städer av järn, glas och cement uppbyggas, höga som
Babylons torn. Människans olycka bestod däri, att hon
saknade fantasi, sade han. Den kommande
revolutionens öde berodde på, om revolutionen ägde den
fantasi, som kunde fängsla människan, rycka upp henne
ur hennes dvala, göra henne till gudarnas like. Att
Bubrov, mannen med den konstruktiva fantasien, var
socialrevolutionär, tycktes innebära en motsägelse.
Socialrevolutionärerna byggde på jorden och
bönderna. Bubrov drömde om jättestäder av glas och järn.
Men Bubrov var född på landet, i en by vid Volga; han
kunde väl rycka sin fantasi bort från jorden och
bönderna, men icke sin själ, icke sitt hjärta.
De svenska och ryska stormfåglarna sutto bänkade
kring det stora skräddarbordet. Ryssarna berättade
historier om sina uppviglingar, sina rymningar, sina
år i Sibirien och på tundrorna. Det var fantastiska,
skugglika, blodröda, rörande, dråpliga,
galghumoristiska, åh, historier som från ett främmande klot.
Dessemellan reste de sig och sjöngo sina melankoliska,
längtansfulla sånger. Svenskarna berättade också
historier från slagfältet, enkla, påtagliga, mera tama och
allmänmänskliga, nästan idylliska. Svenskarna sjöngo
icke; de kunde icke sjunga så där spontant, hade
ingen eld att sjunga med. För att ändå bjuda på något,
reste sig Johannes Pansar och läste upp ett par av sina
dikter, blåögda och troskyldiga, en upprorisk ande i
pastoral dräkt. Åh, till slut blev det vind, mullrande
åska, hot, storm och vreda vågor, vacklande
fiendenästen, störtande murar, frihetens syn. Men över den
upproriska nejden sken solen och hördes lärkans sång.
Idyll i alla fall. Men i främlingarnas sånger ruvade
mörker efter en slocknad sol, blåste isig vind, vräkte
vågor av eld och inga lärkor sjöngo.
I morgon kommer revolutionen i Ryssland! Åh, ja
visst. Svenskarna visste inte, om de skulle våga tro
det. Kristevsky sade, att Lenin sagt det, Alagonev, att
Marx förutsagt det, Mehron att de ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
