Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stinkande urinbrunnen bakom dörren kom den förfallne
doktorn. När han fick se pojken, kom han fram och
började språka.
— Nå, gosse, är du här i kväll igen? Inte bra det!
Man fastnar lätt här och trivs med tiden. Det är det
värsta. Man blir alldeles förbannat kär i ett sånt här
näste. Man återgår till naturen, till det primitiva. Tro
inte, att människan älskar kultur, renlighet, komfort.
Misstag, unge man. Man längtar innerst inne till
dyngan. Att få ge tusan i allt, som inte luktar illa. Här får
man lusa sig i fred, släppa brakar, spotta och svina
ner. Det är egentligen paradiset. Det andra är innerst
inne förtryck, självplågeri, hyckleri, onaturliga vanor.
Därför återgår man så lätt till det här. Fly därför
detta hus med dess mänskligt naturliga vanor och
gamla goda sedvänjor!
— Nu tror väl pojken, att doktor Hjälplös är
galen, gnäggade konstförvanten och skrattade.
— Åh nej, jag är klokare än de flesta. Inte sant,
mina vänner?
— Vad förståndet anbelangar, så fallerar ingenting,
intygade Vargen. Men han praktiserar det där
ordstävet: Maka åt dej, Maja, sa fjärsman, la sej bredvid
suggan.
— Ha, ha, ha!
Vasatrissan skrattade. Han höll sig för magen,
gapskrattade. När skrattet tystnat, hördes i ett hörn av
rummet en hög men gammal och skrovlig röst:
— Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt
namn. Tillkomme ditt rike.
Gubben i hörnet läste hela bönen. När bönen var
slut, tog Vargen ihop kortleken. Då gubben Loman
läste Fader vår, visste man, att klockan var elva. Då
fick man inte spela längre. Då gällde det att krypa till
kojs. Sedan man lusat sig.
Doktorn språkade i dämpad ton.
— Vad gör det, att man bor på ett härbärge? Idel
högfärd att se ned på ett härbärge! Frälsaren föddes
i ett stall, där herdarna lusade och släppte sig, hade
sina kvinnor i halmen. Många kungar ha slutat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
