Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de sista tonerna av Arbetets söner, den gamla
pionjärsången, genom hallen, där rörelsen och surret voro
ännu starkare än vanligt. Hövdingen, något grånad
och böjd, men reslig över vanliga mått lika fullt, hade
just lämnat talarstolen, där han hälsat
kongressledamöterna välkomna. Kongressen måste, sade han,
pröva, om de gamla linjerna vore de bästa eller om de
delvis måste omläggas eller kompletteras med nya, för
att arbetarrörelsen skulle kunna utvecklas och gå
framåt.
Vid dessa ord hade ett sus gått genom de bänkar,
där oppositionen och de unga hade sina platser. De
vädrade i dessa ord signalen till att föra partiet in i
borgerlighetens farvatten, att förvandla detta stolta
skepp, som alltid seglat sin egen sjö och trotsat alla
havets stormar, till en beskedlig pråm, som drogs på
släp av den segelsvällande liberala fregatten. Så
mycket mer, som Hövdingen tillade, att meningarna på
denna punkt gingo isär inom partiet. Det vore icke så
lätt att draga ett bestämt rättesnöre för att förena
slutmål och dagspolitik, undervisade den kloke fältherren
i talarstolen. Utan man måste avgöra från fall till fall.
De unga sågo än mera misstrogna ut. Var icke detta
greve Landaus recept? Vart ämnade man leda partiet?
Hövdingen stod där, klok, livserfaren, med ett
sorgset drag kring munnen. Allt mera lik en gammal
romare, en av dessa statsmän och fältherrar, som av en
stad skapade ett världsrike. Han talade om
nödvändigheten att förena rörelsens ideella strävanden och
framtidsuppgifter med praktiska mål, att av det rena
industriarbetarpartiet göra ett folkparti, som i sig
inneslöt alla de arbetande grupperna och klasserna och
genom sin politik försvarade alla förtrycktas
intressen. Partiet finge icke blott känna sig som ett
oppositionsparti quand même, ett parti med blott
agitatoriska uppgifter, utan som ett parti redo att i varje
liten dagsfråga göra sitt bästa för de fattiga klasserna.
Medan Hövdingen på detta sätt förberedde framstöten
att föra partiet bort från den negativa, blott
kritiserande, revolutionärtdoktrinära linjen till positiv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
