Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brinnande lust att handla, manövrera, slåss. Han tänker
på vad Marx, vad Kautsky, hans idoler, skulle säga
om den eller den satsen, om den och den situationen.
Vad Danton skulle ha gjort. Vad Cromwell skulle ha
gett för order. Han undrar vad hans vänner ryssarna,
de i landsflykt fördrivna, skulle tänka. Nej, han
älskar Hövdingen, men han gråter över hans ord. Åh,
betyda de icke reträtt, underkastelse! Varför nu inför
fiendens portar hålla inne, börja diplomatisera,
förhandla? Varför överge den stora gesten, den
dundrande protesten, den hårda näven? Hövding, hövding, du
väljer vilse väg! Vänd om! Du talar om att tränga in,
att skaffa oss inre positioner, att taga det lilla
framför intet alls. Nej, allt eller intet. Tag dig i akt,
Hövding! Minns Hannibal och Capua. Klas Brand sitter
och tänker på alla historiens lärdomar åt
revolutionärerna. Han finner att farligast av allt är att låta
trupperna fraternisera med fienden, att låta dem slå
följe med opålitliga bundsförvanter. Han tänker på
greve Landau, som sitter på främsta bänken. Är han
icke en symbol för den nya kursen? Är det icke hans
skryt, att han vill bryta ut huggtänderna ur vargen,
ta styrkan ur proletariatets parti? Dryper han icke
gift i ledarnas öron. Vinkar han icke med äreställen,
regeringens taburetter, kungens salar, äran, makten
och härligheten.
Per Algot knuffar Brand i ryggen, skrattar,
skämtar. Så fördömt allvarlig du ser ut, säger han. Du kan
vara lugn, det blir ingen annan kurs än partiet vill.
Det blir ingen ministersocialism. Per Algot sitter där
säker, glad, rustibus; han har övergett oppositionen,
han räknar sig till mellangruppen. Han är klok, skarp
och slagfärdig. Han liknar en tjur, en ung,
stridslysten, med en väldig nacke. Men han ser icke rött. Han
väger, räknar, kalkylerar. Fröjdar sig över sitt
skånska ursprung. Nils plirar åt honom: en bra
påläggskalv av Skånes jord. Mäster Thor dunkar honom i
ryggen. Faderligt. Ille faciet.
Vem är denne tunge, brummande björn, som
ideligen belåtet pustar: uff, uff, efter varje sats Hövdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
