Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rena och oförfalskade ord till de obotfärdiga. Som han
gick på landsvägen, upphanns han av en skjuts, och
körkarlen erbjöd honom åka. Aposteln tackade och
satte sig upp. När de åkt en halvmil talade körkarlen
om, att han var bolagsförman och skulle till
sågverket för att hämta fjärdingsmän till skydd åt
strejkbrytarna. Ptroo! ropade aposteln, steg ur, lyfte
karlen ur sätet, spände hästen från, tog vagnen på
ryggen och bar den till den plats, där han stigit i. Här
ställde han den tomma vagnen. Gick sedan vägen till
fots, som han nyss åkt. Åh, fattas bara, att han skulle
ha mottagit en tjänst av en eländig bolagshejduk. En
annan gång höll han ett möte med strejkande
sågverksarbetare. Aposteln såg, att ett nederlag skymtade
och tillrådde uppgörelse på hederliga, ehuru magra
villkor. Det höll på att ta eld i stugan, där folket var
samlat. Ge sig? Aldrig. Gubbarna skreko, svuro,
begabbade till slut aposteln. Denne satt lugn, tills en
klampare skrek till honom, att han var en stackare
och förrädare. Då reste sig mannen i katedern, den
väldige bjässen. Han gick ned till dörren, öppnade den
och sade:
— Ut! Ut! Varenda djävul ut! Är jag en förrädare
och stackare, så ut! Ut satans yngel, ut!
Då de icke lydde, tog han dem tre och tre i sänder
i kragen och vrok dem ut på backen. När han gjort
det, ställde han sig åter i dörren och ropade ut till de
förströdda fåren:
— In! In! Varenda djävul in! Men är jag en
förrädare och stackare, så stanna ute på backen,
förbannade jesuiter!
Gubbarna trängdes åter att komma in. Men i
dörren stod aposteln och tog var och en i kragen,
skakade honom, såg honom in i vitögat, spörjande:
— Är jag en stackare och förrädare, gosse?
— Nej, nej! kom det ur varenda mun.
Åh, han var inte god att tas med, han Norrlands
apostel! Det var inte att undra på, att
Västgöta-Herman höll på att sjunka i golvet vid gubbens lekfulla
handpåläggning. Lindblad, den forne marxistiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
