Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skomakaren, Janhektens broder och Sterkys arvtagare i
Ny Tid, en smula bunden, högtidlig och mästerbred,
kunde icke låta bli att dra på munnen. Och den långe,
smale, pinntorre, lungsiktige Pär Ax med
hedersnamnet den Celle, eftersom han tillbragt halva sitt liv i
borgarklassens fängelser, skrattade i falsett, så att det
lät, som om någon blåst i en trasig orgelpipa.
Ytterst vid partistyrelsens mäktiga, med en glorias
nimbus omstrålade bord satt Z. Hogland, den bleke
opponenten, den magre, krokige studenten med
Robespierres ansikte och den flammande elden i blicken.
Han satt där full av beundran för den store gestalten
i talarstolen, som just nu sade mäktigt gripande ord
om proletaritets enighet och kampvilja. Han tänkte:
ack, att vi alla kunde följa dig, o, om du ville föra oss
till den stora striden nu genast, utan kompromisser
och omvägar! Vi ville vara din livvakt, din förtrupp,
dina järnsidor. Vi ville i triumf bära dig in i
erövrade städer, sätta dig som folkets hövding i den
nyskapade republiken, kora dig till hela landets folkfurste.
Men aldrig skola vi följa dig på vägar, som föra bort
från den segerrika kampen, från den raka vägen till
målet.
Närmast partistyrelsens bord satt riksdagsgruppen.
Femton man stark utom dem som tillhörde styrelsen.
En egendomlig och intressant rad av figurer och
profiler: den lärde, närsynte Professorn, specialist på
tidsåldrarna; den lustige förtroendemannen för
sjöfolket och transportarbetarna, full av anekdoter och
blixtrande infall. Familjen Galls avgud. Vidare den
lille tunnbindaren med de trippande fjäten och
basrösten, grov och ohyvlad som naturen själv. Som en
kontrast satt bredvid denne fule och trumpne gesäll
den sköne greve Landau, en modern hertig av Orléans,
radikal, vältalig, svansande kring Hövdingen som en
planet kring solen. Greven anlade gärna en
mefistofelisk frisyr, lade in slang i sina folkmötestal, spelade
tjusarprins, slog gärna tunnbindaren på axeln med ett
lustigt bon mot. Han hade, innan han blev socialist,
varit officer och söndagspredikant i det fashionabla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
