Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samman. Ty allt är kaos och allas krig mot alla. Endast
en stor personlighet, större än Marx, större än Tolstoj,
kan samla oss. En ny Kristus, som förenar den inre
revolutionen med den yttre, kan frälsa oss. Så
fantiserade den vackre, melankoliske snickaren Barnov.
Vid hans sida satt Fikon, full av glosor och
sarkasmer, eldfängd, ideligen ute i korridoren för att ta
några lungbloss på en cigarrett. Dessemellan spanade han
efter sin fästmö, en liten söt borgarflicka, som han
med den största iver undervisade i socialismens abc.
Där var den stammande kandidat Noviko, son till en
schartauansk prost i Bohuslän; ingen visste, om han
var stormfågel eller algotist. Han lyssnade och teg.
Crusius var där, och hans hjärta brann av hänförelse.
Vid hans sida satt en yrkeskollega, Albin Behs, Revolts
egen poet. Han var förlovad med den vackra ryskan
Raina, som flytt från Petersburg efter ett upplopp.
Studenten Lundbom, botanist, ljust leende, strålande
av lycka att förbättra världen, tryckande alla till sitt
hjärta, stormade in, gnolande:
Vi gå över daggstänkta berg, berg, berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
