Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer. De voro borta nu. Åh, han gick snällt och lade
sig. Hon hade knappast trott det, hon var nästan en
smula misslynt, att han så lät sig drivas bort. Hon
ångrade sig närapå. Men se pojkar äro sådana. Hon
undrade, om han verkligen tyckte om henne. Hon hade
tänkt, att han skulle varit mera envis, att hon skulle
fått själv gå och lägga sig på golvet. Hon gäspade, ja
hon var sömnig. Hon skulle väl sova då. Men tänk, att
han kunde ge sig iväg från henne, gå och lägga sig på
golvet, snarka. Hon kände tårarna komma. Han tyckte
inte om henne mer än så. Han hade nog någon annan
flicka. Hon snyftade, drog täcket över huvudet,
snyftade. Han kom för att trösta henne. Hon blev arg. Han
kunde gå till den andra. Då hade han tagit henne i sin
famn, kysst henne, smekt hennes kinder och bröst,
tagit henne helt. Åh, ja, så hade det skett. Hon
ångrade det icke. Man ger sig åt den man tycker om. Hon
var glad och sjöng varje dag som förr, mer än förr.
Men hon var praktisk som förr. Började genast samla
till brudklänningen, sparade, gnodde värre än
någonsin. Hon skrattade och log, tänkte på bröllopet, på var
de skulle hyra en lägenhet, få en kolonistuga, på vad
gossen skulle heta. Ty en gosse skulle det bli. Hon satt
på vänstra läktaren bredvid Ragnar, hörde de stora
talarna, de tappra fäktarna, men förnam intet.
Hennes tankar, hennes fantasi voro långt borta. Hon
drömde om den lilla vindsskrubben på Renstjernasgatan.
Hon upplevde om och om igen händelserna den där
första natten. Hon lutade sig mot Ragnar, höll honom
i handen, tryckte den. Men Ragnar Berg märkte det
icke; han följde ivrigt förhandlingarna därnere, han
var fångad av det stora spelet om makten, tänkte blott
på Hogland och Hövdingen.
Där sutto en hel rad av de andra stormfåglarna,
somliga bergtagna, i en oerhörd spänning, andra kallt
kalkylerande de blivande rösterna för och emot. Den
sköne, dystre Barnov spejade efter den store
förkunnaren, den nye Messias, som skulle ha styrka att
samla alla ismerna i tiden till ett helt. Han väntade på
profeten. Kommer du icke, profet, så störtar världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
