Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holm, beträder talartribunen. Mager, snustorr, med en
försmädlig ironi i tonen började han ett fränt anfall
på stormfågelfalangen och försvarade varmt de gamla
och deras politik. Förräderi! susar det längs
vänsterläktaren. Äntligen ett förlösande ord! höres det på
vatikanläktaren. Där nere i salen gnuggar greven
händerna av förtjusning. Munken ler, Högland darrar av
vrede, Almhagen har ett trött, förlåtande löje. Då
springer Kansas Jack, genom en skicklig
vänsterman-över vald av Hallsbergs arbetarkommun, sedan han
icke fått placering i Stockholm, upp på tribunen. I sin
schillerkrage, sin fladdrande röda halsduk, sin
sjö-mansblus, sitt bara, brunbrända bröst och sina
ursinnigt brinnande blickar ser han ut, som om han
ämnade ge signal att storma en barrikad. Kansas bar icke
för inte tillnamnet Marat. Han såg verkligen ut som
en fransk sansculott.
— Har man i riksdagen glömt republiken? Ämnar
ledarna försona sig med monarkin? Han talar om det
stora konventet. Han citerar S:t Just, Marat och
Cou-ton. Ah, han har läst sin Carlyle. Och han har icke
glömt sina månader i fängelset för sin republikanska
propaganda under storstrejken. Han har svurit död
och undergång åt konungamakten.
De gamla le, de känna Kansas, de känna Marat.
De tro icke på konungamaktens farlighet, den dör en
dag av sig själv. Republiken ger icke mer bröd, kläder
och skor åt de fattiga än monarkin. De strunta innerst
inne i dessa dogmer och doktriner. De älska att tala
om skatter, vägar, tullar, skolor, skogar och gruvor,
alldeles som bönderna före dem. De strunta i
socialismens och demokratins emblemer och principer. Men
de tiga med sina hjärtans meningar. De nöja sig med
att le åt den store Marat från Hallsberg.
Men läktarna hälsa Kansas’ ord med demonstrativt
bifall. Icke blott vänsterläktaren, där
stormfågelfalangen dominerar, utan även mittläktaren, där de
massiva jobbarna från verkstäderna undan för undan
slå sig ner, kommande från arbetet. Ty hovet är icke
populärt i Stockholm.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
