Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studenten Birger Vesterström, Norrlands evangelist,
liksom gubben Cea var dess apostel, lik en stor kerub
med drömmande ögon och ljusa, flygande lockar, en
förtrollande gestalt med Alkibiadeshuvud, vältalig och
trotsigt blek, ställde en rad av besvärande frågor till
partiledningen.
— Är Thorsson spion eller gisslan i Lindmans
civilkommission? Skulle militarismen eller
antimilita-rismen gagnas av Thorssons inträde? Ville man tåla
kritik eller icke?
Nu störtade Lukas, den forne jakobinen, i
talarstolen. Han hade kvar sin mördande ironi, sitt
försmädliga hånleende. Han beklagade, att icke Marat satt i
riksdagen, då hade vi redan haft republik och
konvent, giljotin och bödel. Pastor Spak hade talat om
parlamentarisk övertro. Lukas undrade, om Spak
borde tala om övertro, han som hade till yrke att predika
sådan. Kongressen brast ut i ett stormande skratt,
Vatikanläktaren jublade, påvehovets alla prinsar och
prinsessor klappade i händerna. Hövdingen myste.
Muraren från Malmö knep ihop ena ögonlocket.
Klyvaren, den absoluta opartiskheten, satt ensam stram
och högtidlig.
Efter Lukas’ giftiga salvor, som träffade
oppositionen som ett skott ur en hagelbössa och spred oro och
förvirring i dess leder, fattade den på defensiven
trängda gironden åter mod och sände en rad talare i elden,
vilka klagade över oppositionens negativism och
kritikens osaklighet. Under tiden samlade sig
oppositionen till nya framstötar. Den sände i elden tvenne av
partiets veteraner för att liksom markera, att det icke
blott var en de ungas strid, som här fördes mot ett
befarat förborgerligande av partiet, utan att det
gällde en motrörelse från partiets djupa led. Mäster Palm,
socialdemokratins fader i landet, den grånade hjälten
från tusen slagfält, klev upp för tribunen, hälsad med
ett sorl av bifall i hela salen. Hans stämma var matt,
men sitt goda humör, sin drastiska vältalighet hade
gubben ännu i behåll.
— Varför så ömtåliga för kritik? I riksdagen är det
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
