- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / IV. Den röda himmelen /
148

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gruppen som kritiserar, i denna riksdag äro vi
oppositionen mot vår regering, svider det, så får ni en
försmak av, hur Lindman och Justitie-Pelle måste
känna det, när de av er, som så ofta sker, så kraftigt och
berättigat avbasas. Varför skulle vi behandla
riksdagsgruppens rapporter, om vi ej skulle få kritisera?
Riksdagen bör vara en talartribun, därifrån orden höras
över hela landet. Just därifrån bör sägas ifrån, att vi
vilja ha bort detta förbannade kapitalistiska system,
som vilar så tungt över de fattiga. Socialismens
odödliga idéer, icke snart förglömda kompromisser, måste
hävdas i lika mån inom som utom riksdagen.

Den gamle rabulisten steg under läktarnas jubel
ned från talarstolen. Efter partiets fader kom dess
moder. Kata Dalström liknade en munkbromadam,
där hon, till ytterlighet enkelt, nästan torftigt klädd,
med av köld och vind garvad hy, sakta kröp upp för
talarstolens trappsteg. Hon hade allt mer, den gamla
allhärjerskan, blivit till en legendarisk figur, halvt
verklig, halvt sagolik. Historierna om hennes dater
och bravader i det eviga kriget mot länsmän och
fjär-dingsmän, patroner och prelater voro otaliga; hon
började, som sagt, bli en sagogestalt i stället för en
agitator och politisk personlighet. Ehuru till åren och med
ett hjärta, som började våndas under astmans
gast-kramning, blev hon, väl uppe i talarstolen, som ung
igen. Hennes ögon blixtrade, hennes hårknut vajade
som en fjäderbuske, hennes blyertspenna sökte som
en dolk fiendens hjärta.

— Är riksdagsgruppen partiets tjänare eller herre?
Är kongressen en suverän eller en fånge? Ska vi
stödja den borgerliga skytterörelsen eller inte? Vill ni strid
på liv och död med militarismen eller inte? Äro vi
republikaner eller monarkister?

Så böljade debatten av och an. Under dödstystnad,
under sorl, under protester och larm. Var detta den
eniga, allt mer majestätiska arbetarrörelsen? Var
detta det stora folkhavet, som jagades och piskades av
alla väder och vindar, som rullade hit och dit, välte,
hävde sig, steg och sjönk utan ro? Var det djupen.

148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/4/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free