Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regelrätt krig, tills en vaktmästare kom och förde ut
de båda stridstupparna i korridoren, där trätan
fortgick. Medan citaten yrde och virvlade som snöbollar
kring öronen i ett vinterkrig.
I ett hörn av vatikanen satt hovpoeten Fredrik
Brunzon, skald och agitator, trogen besjungare av de
gamlas hjältedater. Hans hår liknade en lejonman,
stort och gyllne; han bugade sig till jorden, där
Hövdingen gick fram. Melker Simson, som eljest tyckte,
att Brunzon fjäskade, log nu medlidsamt, ty han visste
med sig, att gällde det skalder, så förmådde de gamla
rakt intet. Skalderna voro på oppositionens sida, både
Pansar, Nerberg, Carleman, Jänkel, Behs, Bårdaryd.
Äh, vad betydde Brunzon, stackars rimsmidare, mot
dessa sanna diktare, folkets, revolutionens barder, som
fyllde Stormfågeln med sina orglars brus och
trummors dån! Simson hade blott ett överseende,
godmodigt löje över för Brunzon. Han vände sin
fältherreblick mot mittläktaren, ty där hade hans skarpa öga
i dunklet upptäckt vännen Målilla-Pelle. Ja, där stod
eldaren Karl Pettersson, till sin harm född i Målilla,
som saknade alla revolutionära anor, i stället för vid
Stortorget i Stockholm, där kung Kristian nackat
adelspatrasket, eller vid Mora stenar, där
upplandsbönderna slagit ihjäl två odugliga regenter. Men
vänta, Karl Pettersson skulle väl en gång, när
revolutionen kom, vända åter till Målilla, sin olyckliga
fädernestad, och göra den till republiken Konstans och ett
lyckans hemvist. Karl Pettersson hade varit brinkean,
men eftersom andarna börjat vakna inom det
socialdemokratiska partiet, hade han återvänt till fadershuset
och i första hand erbjudit Gilbod och Simson sina
tjänster. Han imiterade gärna Napoleon, den gode
Målilla-Pelle: slätrakad, pannlugg, armarna i kors över
bröstet, trekantig hatt å la murarhantlangare och
marskalk av Frankrike. Hemma på hans vägg sutto två
turkiska kroksablar, minne från en sjöresa till Mindre
Asien. Han hade bälte med finsk dolk dinglande på
höften, sexpipig revolver i bakfickan, frihet,
jämlikhet och broderskap i hjärtat. Nu stod han vid mittläk-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
