Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårens balustrad i sin Napoleonattityd, som ville han
mönstra slagfältet före den avgörande drabbningen.
Han var djupt allvarlig och observerade icke sin vän
Simsons nickningar och vänskapliga grimaser.
4
En paus hade inträtt i förhandlingarna på
kongressen; några val skulle expedieras. Såväl
kongressdelegater som en del av läktarpubliken hade dragit sig till
Fällan, det folkliga namnet på folkets huskaféet.
Fällan var en mörk, dyster sal med sekundär belysning.
De vackra målningarna, etsningarna och laveringarna,
gåvor av konstnärer och konstvänner, som fyllt hela
den stora arbetarborgen med konstverk, skriade mot
de sotiga väggarna, de klumpiga gjutjärnsborden, de
miserabla stolarna, som titt och tätt brakade sönder
under tyngden av fackföreningspamparna. Luften på
Fällan var tung av matos, tjock av tobaksrök, fylld av
ett intensivt sorl, som varken steg eller sjönk utan likt
ett evighetsmummel med tickande, knastrande,
sjungande inslag av ständigt samma styrka och tonhöjd
steg mot taket.
— Köp Brand, ungsocialisternas tidning! Läs
Brin-kes vidräkningar med den socialdemokratiska
påvekyrkan! ropade en blek ung flicka med fladdrande
svart halsduk, vandrande mellan borden med en packe
tidningar. Det var Siva Andersson, kallad Mirjam, en
trikåarbeterska från Liljeholmen, glödande i sin
anarkistiska tro; hon arbetade och svalt, trälade och sjöng,
hetsade och jublade. Hon var fylld av ett våldsamt
hat mot det bestående samhället. Men hennes hat var
icke dovt, sönderfrätande själ och kropp som flera
andras. Hennes hat var glättigt, liksom blommande.
Det födde sång och livslust, lust att verka och förgöra.
En egendomlig flicka, aderton år, modern död av svält,
fadern död på det fjärran havet. Hon var skön som
en lotusblomma, med en blek, exotisk hudfärg. Hon
föraktade allt: kärlek, pengar, bifall, tröst. Hon
besjä
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
