Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gel från falangen, tagit honom med på teatern, bjudit
honom på kvällsmat på Kronprinsen och med
utvecklande av hela sin dialektik lyckats bevisa för den gode
snickaren från Tomelilla, att icke blott partiet, men
hela Skåne skulle gå käpprätt åt helsike, om
kongressen sloge in på Almhagens och Höglands linjer.
Argumentet med partiets nöd hade inte imponerat särdeles
på snickaren, men Skånes hotande undergång hade
gjort susen. Snickaren komme att votera mot falangen.
När Gall fick se Hövdingen komma, reste han sig,
tårarna kommo honom i ögonen. Han gick fram till
partiordföranden, kramade hans händer, strök honom
milt över rockärmen. Han sade ingenting, men han
ville säga: stå på dig, gosse! Ge dem på tafsen, dom
där drakungarna där inne! Vi, partiets kärna och
must, äro med dig. Stå på dig, hövding!
Hövdingen log, kramade Galls barkade näve,
nickade förståendefullt och tacksamt. Det var inte bara
Gall, det var många andra, som med handslag och
glada tillrop hälsade hövdingen, där han vid Nils
Perssons sida lotsade sig fram mellan borden för att finna
en vrå, där han kunde dricka ert kopp kaffe, medan
han samman med den kloke malmömuraren
analyserade kongressens händelser, en vrå dit även Thor och
Klyvaren kunde hitta för ett rådslag om de åtgärder,
som behövdes för att slå oppositionen och bevara
partiets hotade enighet och slagkraft.
Vid ett av borden sutto Inga Klein, Sven Bryn ja —
som alltid höll sig i Ingas närhet — och en klubbist
från Bergslagen, Ivar Björn, en av delegaterna på
kongressen. De hade råkats på falangens fraktionsfest på
hotell Auditorium kvällen förut.
Till ära för kongressens vänsterfalang hade
nämligen stormfåglarna i Stockholm, samtliga klubbar och
några fackföreningar, givit denna fest: smörgåsar,
kaffe, te, tobak, musik av ett klubbkapell, rebelliska
sånger av de landsflyktiga ryska revolutionärerna,
deklamation av Nerberg och Pansar, tal av Adrian
Larsson, Almhagen, Vesterström, Högland, Brand,
unison sång och leverop. Leven för friheten, republiken,
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
