Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sociala revolutionen, för Ahnhagen och Högland,
de båda stora namnen på vänsterfronten, stjärnorna,
som Stålis i sitt hälsningstal titulerat dem. Äh, Stålis
visste, att de båda skulle visa det ökenvandrande
proletariatet vägen ut ur hopplöshet och natt.
Inga Klein var bliven en av de ivrigaste, mest
energiska och stridbara klubbisterna. Hon arbetade med
systrarna Gall för att få dem fullt aktiva också. Åh,
de hade gjort stora framsteg. Anna, som var Bergs
fästmö, hade varit den bästa. Hon var så hopplöst kär
och hon ville ha sin fästman för sig. Men han var lika
hopplöst gripen av den stora striden; han kunde inte
dela med så värst mycket åt Anna. Hon var praktisk
och funderade ut alla möjliga listiga knep att bli
honom oumbärlig, att fästa honom vid sig. Det blev en
seg strid mellan Anna och falangen om vem som till
slut skulle stå som segrare. Anna tävlade med Inga
att visa sig tapper och ihärdig i agitationsarbetet.
Anna av egoistiska skäl och fyndig beräkning.
Maja slöt sig allt närmare Inga av verklig beundran
och tillgivenhet. Inga och Maja hade alltmer ryckts
med av den hänförda stämningen på mötena och av
storheten i befrielsekampen. De gjorde ständigt
sällskap med pojkarna, när dessa besökte kasärner,
krogar och bostäder för att dela ut de beslagtagna
anti-militaristiska uppropen. De tre flickorna hade blivit
nedkallade till polisen och hotade med åtal. Åtalen
haglade över de manliga kamraterna. Flera sutto i
fängelse, både ungsocialister och ungdemokrater.
Nere hos polisen hade man som sagt hållit förhör
med flickorna. De hade kastats in i celler för
anhållna, därifrån visats in i vaktrum samman med
prostituerade. Man hade tagit fingeravtryck av dem,
fotograferat dem och satt in deras foton i förbrytaralbum.
Man hade kroppsvisiterat dem.
Inga hade förhörts av en polisofficer Tornhagen.
— Namn?
— Inga Klein.
— Hela namnet, slyna.
— Jag är ingen slyna för er.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
