Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke Inga Klein sina omsorger om utseende och
kläder. Hon kunde inte låta bli att kokettera. Hon kände
ibland samvetskval över, att hon ägnade tid och
pengar på dessa ytliga ting. Men hon kunde inte låta bli.
Hon var den vackrast klädda klubbflickan. Hennes
figur var smärtare än de andras. Håret omsorgsfullare
uppsatt. Alla klubbister sökte hennes sällskap. Hon
var omsvärmad av klubbarnas dandies. Hon gäckades
med alla, föredrog ingen.
Hon hade på en kort tid stigit till en av de starkast
strålande stjärnorna på de proletära
ungdomsklubbarnas himmel. Hon hade hållit ett par korta föredrag,
gjort inlägg i debatterna. Kata hade sagt, att hon
skulle kunna bli en utmärkt agitator. Gilbod hade
erbjudit sig att undervisa henne i socialismens teorier,
men hon hade icke någon dylik ärelystnad. Hon ville
alltjämt svärma, vara en smula odygdig och våghalsig;
hon kände en obetvinglig lust att utmana och ge sig i
fara. Hon hade blivit den djärvaste av alla, när det
gällde att sprida förbjudna skrifter, locka
stamanställ-da och beväringar till klubbmötena, att lura på
villospår detektiverna, som snokade efter den förbjudna
litteraturen. Efter den fräcka behandling hon varit
utsatt för i polishuset, hade hon fördubblat sin
agita-tionsverksamhet. Hon samt systrarna Gall sålde
Stormfågeln flitigare än andra. Hon ville överallt vara den
främsta, som alla talade om. Hon var hungrig efter
beröm. Men allt vad hon gjorde, gjorde hon som på
lek. Det var på lek hon sydde på Kompaniet, på lek
hon gjorde sina egna vackra kläder, på lek hon
sprid-de den illegala litteraturen, på lek hon låg i harnesk
med polisen. Ehuru hon var en fattig stackare, tyckte
hon att hela livet log emot henne, att världen var skön
och himmelen evigt blå. Hon dansade fram.
Inga hade en hel del vänner bland pojkarna. Sven
Brynja gick tyst och trofast vid hennes sida. Han lät
aldrig förstå, att han älskade henne. Han var blott
som en bror, som en riddare. Han var som en trogen
hund. Hon tyckte, att Odd var vacker och kvick, en
smula kurtisant och lagom äventyrlig; hon märkte
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
