Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte kapitlet
STORSTADENS ANSIKTE
1
Nu satt hon hos Ivar Björn och Sven Brynja på
Fällan. Hon lät i minnet alla händelser från den
revolutionära festen på hotell Auditorium passera revy.
Sådan begeistring, så mycket sång, så många
strids-tal! Hela falangen där och alla de radikala
kongressombuden, klubbflickorna i sina bästa kläder, unga
fruar och gamla veteraner. Kata i svart sidenkjol lik
en förnäm gammal brukspatronessa. En leende
värdinna, falangens grande dame. Almhagen,
drömmande, lycklig över att folkets röst på kongressen prisat
hans kamp för de fjärran målen. Adrian Larsson, i
grå bondevadmal och livrem, jättelik, isgrå i blicken,
svängande sin stora näsduk som en segerfana. Han
fick se mäster Palm, vit, krokig, linkande, än här, än
där, vitsig och lustig. Han tog den gamle med bort i
ett hörn. Carleman, elegant som en diplomat,
förbindlig, mysande, full av artigheter mot flickorna, av
spydigheter mot fruarna, all bisterhet och butterhet som
bortblåsta; åh han skiftade som den tidiga
sommarmorgonen. Högland kom, blek, märkt av sjukdom och
dock full av liv, av intensiv kampvilja, av segervisshet.
Nerberg, skalden, spasmodisk, vänligt sarkastisk stod
i en ring av revoltare. Pansar, också skald, nästan
groteskt ful och dock tilldragande, ansiktet
genomstrålat av inre eld, blicken full av mild glädje, hans
rörelser lätta. Alla de andra, mer än tvåhundra.
Det skall bli musik. Ebba Stålis slår sig ned vid
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
