Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pianot, hon är mörk, rund och välmående, glad och
god. Primus Larson, etsaren, tar fram fiolen, lutar
på huvudet, stampar med ena foten, vickar på
kroppen. Primus kan spela fiol han. Sitter i kapellet på
Strömparterren om lör- och söndagar. Den nybildade
klubben Reveljs musikaliska geni är han. Höra honom
spela marseljäsen och sen dö! Jarl Asker, sättaren,
har en luta. Han smeker instrumentet, slår och låter
tonen ljuda ut, sprätter med fingrarna, provar, tar i
med en väldig kläm, låter Internationalen höras. Är
han inte en konstnär han, som spelar Internationalen
på luta och Carmagnolen och Arbetets söner till egna
noter? Det är något ovanliga melodier, som spelas för
de guldinramade kungligheter, som pryda väggarna.
Hela Bernadotteska släkten. Speglosorna ha länge
haglat mot dem. Fikon går fram och vänder högtidligt
hans majestät in mot väggen; kyparna grina,
klubbis-terna applådera.
Maten kommer in. Väldiga fat av bröd, två kyrkor
av smör, en rykande gryta potatis, biff stekar och åter
biffstekar, simmande i sås och överhöljda av lök. En
ljuvlig doft fyller rummen, en makalös trängsel kring
faten. Huggsexan börjar. Fikon tappar en biff, som
han fångat på en gaffelspets; den faller på ryggen av
gubben Liv. Målilla-Pelle slukar ett dussin potatis med
samma skicklighet som en pappgubbe på en basar
slukar kastbollar. Aptiten är frisk. Inom tio minuter
är borden totalt länsade. Kongressluften gör folk
hungriga som vargar. Al mhagen har äntligen fått tag
i en rädisa. Spaken har lyckats bärga en anjovis och
den lilla artistiska fru Brand ett salladsblad, när
första ronden är slut. Men kyparna bära in nya fat, nya
högar av bröd, nya kyrkor av smör, nya lökprydda
biffstekar.
— Tack gode Gud för maten. På det här stället har
dom ta mej tusan utmärkta så kallade gastromotiska
inriktningar, lät som en belåten boaorm Murar-Pelle.
Och så ger han sig på den tredje biff steken.
— Det är inte alla dagar proletariatet mår som i
kväll, mumlar skämtsamt den tjocke, trinde smeden
6 — Den. röda hinunelen
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
