Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om de stora striderna för socialismen i Bergslagen.
Han tycker stockholmskiubbisterna ta för lätt på
denna sak. Man skrattar och gycklar för mycket här nere.
Han skulle inte kunna bo här. Svårt att andas i de
stora städerna.
Den förkrympte och söndervärkte Garin reser sig
plötsligt. I det han stöder sig på sin unga hustru,
talar han om revolutionen, om den väldiga resning, som
en gång skall ske genom proletariatet, om lyckan att
få leva i denna stora tid, att få arbeta och strida för
arbetarrörelsens sköna sak. Han talar också om
nödvändigheten att icke ta den revolutionära agitationen
för ytligt, att skaffa sig klara, fasta riktlinjer, att
skapa revolutionens järnsidor, starka karaktärer, som äro
beredda att dö för socialismen på barrikaderna. Han
bad, att man icke skulle applådera. De landsflyktiga,
hans landsmän, ville i stället sjunga en sång för de
svenska kamraterna. De närvarande ryssarna, fyra
eller fem, slöto sig samman.
Tidens kämpar,
ärans hjältar!
Hårda stridens
timma slår.
På barrikaden!
Sår — för såret!
För döden — död!
Hör stridens rop.
Hammaren tung
släggan slår.
Dina slag
tända hjärtats brand,
kämpens glöd
värmer hjärtats mod.
Res dig folk
upp i kamp för bröd!
Så enkelt, så äkta de sjöngo.
Nästan alla voro rörda till tårar. Högland reste sig
och talade om den ryska revolutionens hjältar. Om
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
