Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen är mörk och vandringen tynger de tågande,
lederna skingras, olust skymmer i hjärnorna,
läpparna bävar, bleka och trötta frågande:
Var är vår tro, vår längtan, som förr lyfte lågande
blicken mot stjärnorna?
Var är den makt, som reste oss ljusa och ljungande,
höjde oss höga i harm ur de sovande byarna?
Är det förfruset, det blod som gick kampvarmt och
gungande,
är den förstummad, den stämma som stormglad och
sjungande steg emot skyarna?
Nej, det ska dagas, kamrater, ur tvivlet och tårarna,
dagas på nytt ur natten, som domnade hjärnorna!
Och den ska stiga som sol genom molnen och kårarna,
hären av kämpar, som tågar framåt genom vårarna,
blicken mot stjärnorna!
Alla resa sig och applåderade stormande.
Mest gripen av alla hade en ung delegat från
Bergslagen varit, en allvarlig, mörk ung man, tjugufem år
omkring, med en sorgsen blick, som dock tindrar till
och lyser upp som gnistorna i en smältugn. Inga Klein
hade av Syster Sansculott, Stig Bårdaryds hustru, fått
veta, att hans namn var Ivar Björn och att han för sin
tappra strid gjort sig ett namn på bruken under
storstrejken. Syster Sansculott berättar också om hans
mor, Doris Sikkas. Hennes tragiska livsöde griper Inga.
Hon får en varm och djup sympati för den tappra
Doris’ son. Fru Bårdaryd berättar också om gumman
Godou och de andra hjältarna där uppe i skogarna.
Inga vill höra mer. Hon sitter snart vid sidan om Ivar
Björn. Hon ber honom berätta. Hon är snart god vän
med honom. Åh, hon har icke svårt att bli god vän
med folk. Hon tar dem alla. Hon behöver bara le mot
dem, så har hon dem. Men fåordig är han, inbunden.
Det är hon som får språka mest, berätta om
klubblivet, om de förbjudna flygbladen och om polisens jakt
efter dem. Endast motvilligt och trögt berättar han
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
