- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / IV. Den röda himmelen /
168

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tenskap än att skriva av, vad andra avskrivare skrivit
av tidigare ur dogmernas profeter, evangelister och
apostlar? Al mhagen talade om lärornas kvävande
grepp och det sprudlande livets eviga förnyelse.
Ves-terström sökte förena lära och liv, Almhagen och
Gil-bod. Spaken kom och med honom en ny teori, den nya
moralens teori, som han behandlat i ett digert arbete.
Carleman, på gott humör, gycklade ironiskt med
Alm-hagens blå himlar och Adrians bondedemokrati, med
Gilbods marxistiska lärdomar och Brands
kautskyan-ska visdom, med Vesterströms försoningslära och
Spakens nya moral. Högland fann att hans generalstab
höll på att rämna i sina fogar. Han förenade de
stridande lärofäderna; alla hade ett långt stycke väg
gemensam att vandra, de olika meningarna rörde sig
blott om framtida situationer, icke om dagens läge.
Det väsentliga var att nu stå eniga och rädda partiet
från revisionismens dödsfamning, förborgerligandets
hotande livsfara.

Men ute i stora salen hade man nu hunnit fram till
Carmagnolen, som man lärt på Internationalens
kongress i Köpenhamn förra året, där fransmännen
sjungit den. Med Fikon i spetsen marscherade en
skara klubbister runt i salen, sjungande och
gestikulerande:

Ja, nacka detta pack
och kasta det för fan,
sjung oss en sång,
fritt en gång!

— Högland, ropade Fikon. Hit och sjung med! Nå,
ska inte ledarna sjunga också! skrek han. Åh,
Högland gav honom tusan. Han satt och trummade själv
den revolutionära sången på bordet framför
ledargruppen. Han nynnade:

För man och kvinna lika rätt
för man och kvinna lika rätt.
Ingen som höjer sig,
ingen som böjer sig.

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/4/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free