Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därutifrån salen svarade refrängen:
Ja, nacka detta pack
ja, nacka detta pack
och kasta det för fan,
sjung oss en gång,
fritt en sång.
Högland reste sig triumferande; han hade förlikt
de stridande andarna. Han stämde in i den allt vildare
sången därutifrån stora salen. Skrattade. Skönt är att
leva, sjunga och triumfera.
— Nå, ropade han, höjde halvt barnsligt och blygt
handen som för att leda sången. Nå, revolutionens
soldater! Hör ni inte. Berget sjunger därute!
Med kungars huvud på en pik,
med kungars huvud på en pik,
när alla präster bliva lik,
när alla präster bliva lik,
ja, nacka detta pack
och kasta det för fan,
sjung oss en gång
fritt en sång.
Sången ljöd som en varnande sirén från havet.
Ledarna reste sig och gingo ut i stora salen, där Fikon
fortfarande ledde Carmagnolen. Men Spaken gick
be-drövad till sin vän Morenburger. Almhagen såg ut som
led han under sången. Spaken kom till den judiske
doktorn:
— Ingen enighet här heller, överallt inbördes strid,
strid överallt i Guds kyrka, i Herrans församling. Hos
de rike, hos de lärde. Hos de fattiga, hos de fåkunniga.
Kiv var helst två äro församlade, kiv i proletariatets
leder, kiv i stormfåglarnas läger.
— Dett du vara gladd över, Spack, tröstade honom
juden. Utan strid inte nåket liv. Frid vi få på
kirke-gården, Spack. Här vi hava strid, åh, jack vara gladd
6* — Den. röda himmelen.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
