Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin ungdoms älskade? En hustru, som träffat sin man
i en skökas sällskap? En arbeterska, som vandrat hem
från sin arbetsplats och stupat av överansträngning?
En slumsyster, som icke orkat hålla ut längre?
Ivar och Inga skyndade från dessa trakter. Men
hade de egentligen rätt att fly från detta slagfält, där
de kämpade för ett bättre samhälle? Borde de icke ha
bannat männen, som jagade efter flickorna, tilltalat
dem, protesterat? Hade de icke bort tala med de
vilsna, målade flickorna, deras klassystrar? Tröstat dem,
sökt rädda dem, organisera dem? Men! Skulle de
målade flickorna blivit mottagna i arbetarnas föreningar
och klubbar? Skulle deras kamrater velat umgås med
dem?
Åh, denna fråga om den köpta kärleken kan väl
blott lösas i det nya samhället, tänkte Ivar Björn.
Prostitutionen hängde samman med kapitalismen. I
det socialistiska samhället skulle den ideella kärleken
härska.
— Om intet annat skulle göra mig till socialist, så
skulle dessa gator göra det, sade Inga.
— Vore det på detta vis hemma i Storbruket, skulle
vi sätta eld på hela Sodom och Gomorra. Vi skulle
aldrig tåla, vad ni tål. Men i storstäderna bli alla
förstörda. Hur kan arbetarna tolerera, att kvinnorna
behandlas och bete sig på detta sätt?
Åh, de kände sig som kämpar för den befriade
kärleken, där de flydde från den fångna kärlekens
slagfält.
De mötte nya vandrare. Där kom samhällets parias,
gatans drägg, livets utstötta i andra gestalter än deras
de nyss mött. Trasiga individer kommo fram ur
gränderna: vagabonder, bettlare, dekisfigurer. Sjömän,
som förlorat sina slantar på någon ruskig krog. Ogifta
arbetare, som vandrat med sina sista tillhörigheter till
juden. Arbetslösa, hemlösa proletärer bland skarnen.
De styrde sina trötta steg till ungkarlshotellen för att
för några ören få ligga hoptals på britsar under lusiga
hästtäcken.
Inga och Ivar kände sina samveten värka, när de
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
