Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågo sina klassbröder. Hade de icke i stället för att gå
på den revolutionära festen bort gå ut i dessa nästen,
sökt hjälpa dessa stackare?
Kunde de hjälpas? Måste icke en ny generation
växa upp? Måste icke ett nytt samhälle först skapas?
Måste icke detta kapitalistiska samhälle först gå
under? Gå under i eld och blod? Måste icke elden rena
först, innan ny sådd var möjlig? Att lappa, att sätta
nya klutar på, vartill? Det glödande järnet in i
kräftsåret först! Åh, de hade valt den rätta sidan! De
kände sig lyckliga, att de stodo i den röda ungdomens
leder. De hade under festen tyckt, att somliga av de
sånger, som där sjungits, varit grymma. Men nu
för-stodo de dem.
Ja, nacka detta pack
och kasta dem för fan.
Nu förstodo de. Var det sant, att tusentals ockrare,
hundratals rika kvinnor levde på att hålla horhus?
Vräkte sig i lyx genom att sända ut flickor på
gatorna? Höllo dessa vedervärdiga ungkarlshotell, där man
för en brits och en lusig filt tog fyrtio till åttio öre
natten? Höllo krogar, där man stal arbetarnas sista
slant? Ja, var detta sant, så var det också rätt, att de
röda ungdomarna sjöngo sina vilda, rebelliska sånger.
— Det är sant, sade Inga. Jag känner
slumsystrarnas ledare, Alma och Laura Pauli. De äro från staden
vid havet, där min mor är född. De arbeta nätterna
igenom för att rädda de kvinnor, som falla. Men hur
de stå i, så komma ständigt fler nya till för var och
en, de lyckas rycka ur dyn. Fjorton, femton års flickor
ibland.
— Myndigheterna då! ropade Ivar.
— Få de tag i flickorna kastas de i fängelse.
Männen gå fria. De som tvingat flickorna ut i eländet
genom att beröva dem arbete och bröd gå också fria.
Ivar Björn kunde icke förstå, att icke alla mödrar
reste sig och tvingade myndigheter och makthavare
att utrota detta onda. Det gällde ju kvinnans ära, varje
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
