Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nattsuddarna letade sig hem. Gatflickorna försvunno.
De första arbetarna gåvo sig iväg till avlägsna
arbetsplatser. Snart pinglade den första spårvagnen, tjöto
ångvisslorna, tutade fabrikssirenerna. Dagen steg
klarare. Gatorna fylldes av arbetare, hela skockar, floder
av arbetare. I sotiga, oljiga arbetskläder. Torgen
började befolkas. Madammer, dragare, drängar, kvinnor
från landet, gubbar, invalider, som skulle förtjäna en
slant med ärenden, bärare, trasiga barn, som drogo
alltför tunga bördor.
Efter arbetarna kommo butiksflickorna och
kontoristerna. Satte sin prägel på gatorna. De skyndade så
förbålt. De gingo i flockar och småskrattade. Några
sågo hungriga ut.
Ur gator och gränder myllrade gossar och flickor.
Skolbarnen bröto upp. Stoj ande. Bråkiga. Svärm på
svärm.
Staden hade vaknat till en ny dag.
Ivar och Inga stodo vid Slussen. De hade vandrat
hela natten genom staden. Hon hade visat honom den
stad, där hon var en liten kugge i ett väldigt
maskineri, en stad på ont och gott. En stad i en sjudande
utveckling. En stad, som arbetarna en gång skulle
erövra och göra till sin stad, till en ljus och ren stad.
Han hade för henne berättat om sitt liv, om sin mor,
om den gamle på Falu fängelse, om änkan Godou och
om storstrejken i Bergslagen. Han hade berättat om
sin fästmö, som döden ryckt bort för honom. Men
mest om sin tro på arbetarrörelsen och dess
världs-befriande mission. Han var bergfast övertygad om att
socialismen var den nya tidens Messias, som skulle
frälsa först och främst alla de fattiga, alla dem som
de rikas gudar övergivit, sedan alla människor.
Sammanföra dem till ett enda stort broderskap.
Ja, vad hade de att leva för, om de icke trodde på
framtidsstaten? Vad hade alla unga arbetare att leva
för? Vad hade hon, Inga, att leva för, om hon icke
hade tron? Vad han? Vad väntade dem? Ett liv i
fattigdom, nöd, osäkerhet; när det bleve som bäst ett liv
i hårdaste vedermöda och tungt slit, i ständigt
bero
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
