- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / IV. Den röda himmelen /
178

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flickorna över axeln, hade för sig, att klubbflickorna
icke kunde tänka. Hon triumferade å sitt köns vägnar,
hon var stolt i sitt upproriska sinne. Hon hade hört
många tala om Ivar Björn. Han var en av förbundets
hjältar; han ledde hela Bergslagen. Högland hade
prisat honom på festen, nämnt honom bland de främsta
stormfåglarna. Och honom hade hon besegrat.

Hon hade alldeles glömt bort, att hela natten var
förbi. Att det var full morgon. Att butikerna öppnats.
Att kongressens förhandlingar snart skulle taga sin
början igen. Hon gäspade och log, ännu i tröttheten
triumferande. Hon tog en spårvagn, hon måste hem
och sova en liten blund. Vad skulle Maja tänka, när
hon kom hem så här dags? Att hon hade en fästman,
att hon hade hemligheter? Hon log. Nej, ännu hade
hon ingen fästman, inga hemligheter. Kanske skulle
hon ingen få, ingen ha? Hon drömde om så många.
Men aldrig kom han. Han skulle vara en upprorets
furste, en som skulle taga henne med makten av sin
eldiga själ. Betvinga henne. Befalla henne att komma,
och hon skulle blott ha att lyda.

Hon nickade till i spårvagnshörnet. Hon somnade
leende, åkte förbi hållplatsen. Hon vaknade vid
ändstationen. Konduktören väckte henne skrattande. Äh,
hon skämdes! Var skulle han tro, att hon varit? Han
var med i klubben han också. Hon triumferade icke
längre. Hon var slut. Hon kände en lust att gå och
sätta sig på en trappa och sova. Plötsligt kom hon att
tänka på klockan. Hon skulle ju vara på sitt arbete
klockan nio. Klockan i Maria kyrktorn slog halv nio.
Hon blev med ens klarvaken och rusade ned mot
Slussen. Där mötte hon Sven Brynja. Han var på väg hem.
Hon förstod, att han gått omkring och letat efter
henne. Kanske hela natten.

På kvällen satt hon, trots vakan föregående natt, på
kongressläktaren samman med Sven och de andra
stormfåglarna. Ivar Björn kom upp till henne. Han
bjöd henne med till samkvämet på kafé Orion,
klubben Revolts lilla kafé på Vallingatan, där Vita Olle
förde befälet.

178

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 30 00:31:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/4/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free