Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Och båda tillskrevo sig segern - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora aktionerna, rusta sig till den stundande
avgörande kampen med den härskande klassen? Ty den
förestod.
Bårdaryd och Adrian sökte läsa vad den gamle
hövdingen och den unge rebellen hade i tankarna, då en
rörelse gick genom bänkarna: greve Landau besteg
talartribunen. Det var första gången denne till folkets,
till armodets parti komne aristokrat tog ordet i denna
sal. Han var liten, snobbig och välfriserad, hans tal
flöt som honung, hans röst var en aning salvelsefull
—- ett minne av läsarperioden — hans gester väl
instuderade, hans bildspråk folkligt, hans patos
storartat. Hövdingens huvud sjönk djupare i handen.
Höglands örnfysionomi hårdnade till, näbbet liksom
krökte sig.
En sådan filur, den där greven! Han var glad åt
kritiken. Det hela var ett önskvärt meningsutbyte
mellan ledningen och partiet, mellan riksdagsgruppen och
väljarna. Skada bara, att kritiken varit så allmänt
hållen, med konkretare klander skulle större resultat
er-nåtts.
— Här har krävts skarpare tal i riksdagen, talaren
önskade kraftigare gärningar. Ungdomen intresserar
sig mest för militära och konstitutionella frågor, men
skola vi då glömma de ekonomiska spörsmålen, vars
realiserande skola ge bröd och bättre livsvillor åt
folket? För dessa frågor har riksdagsgruppen intresserat
sig och därmed visat en klart socialistisk hållning,
värd allt beröm. Detta beröm, ett formligt
förtroende-votum, hade också kongressen gett, då ingen kritik
i dessa punkter förekommit.
Detta insmickrande tal blev för mycket även för
den center, som samlade sig till stöd åt den beträngda
partiledningen. Gustav Blom, den sluge diplomaten
och utspekulerade taktikern —- enligt Adrians ord en
gengångare sen biskop Brasks tid — menade att det
gick för långt, då riksdagsgruppen sökte ignorera
anmärkningarna från folkets ombud. Vesterström
sporde greven, var han sett de socialistiska synpunkterna
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
