Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Och båda tillskrevo sig segern - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i riksdagsgruppens militär motioner, i jordfrågorna
— utom Almhagens — och i skattefrågorna?
Som huggen i sten satt Klyvaren i ordförandestolen,
högtidlig, nästan olympisk. Med sin isgrå,
genomborrande blick behärskade han hela den stora
församlingen, kuvade han de vågor, som ständigt välvde sig
upp mot hans podium. Som böljorna vid havets strand
lade de sig till vila vid hans fötter. Läktarnas bifall
och protester förmådde icke ändra en min i hans
stenansikte. Men när han nu nämnde den kommande
talarens namn — det var Hövdingens — tyckte sig
Bår-daryd förmärka en lätt darrning i rösten. Kände sig
denne kansler av järn och sten, denne man som ridit
ut storstrejkens orkan, osäker varthän segern lutade?
Tvivlade han ett ögonblick på, att den store gamle
skulle segra? Hade han en aning om ett stundande
nederlag?
Det blev tyst i salen. Hövdingen reste sig. Hans
gestalt fyllde talartribunen. Han liknade en romare på
forum. Läktarna sträckte halsarna. Delegaterna
lutade sig framåt. Gubben Gall njöt uppe vid taket, lade
in en buss för att krydda anrättningen. Murarn strök
sin buk, Thorsson spände ögonen i Högland, vänta
— sade de — nu är det ute med er, era spefåglar!
Hovfruntimren frasade med kjolarna. På
oppositions-sidan blev en och annan något blekare. Skulle segern
ryckas dem ur händerna? Kata muttrade utmanande,
ej olik en Lotta Svärd före en drabbning. Hon
samlade hop sin tross av böcker, tidningar, urklippsalbum,
citatpåsar, riksdagsreferat, lexikon, socialismens
urkunder och heliga böcker, beredd att krossa fienden,
när han nu nalkades till det stora slaget. Carleman
skrattade demoniskt, reste sig och gick. Högland
kände sig lycklig, satte sig på den plats Hövdingen
lämnat, stödde huvudet i ena handen och grep med den
andra om pennan för att rista blodörn på den gamle
vikingen, sin mästare och vän, sin mest beundrade
lärare och ledare.
Hövdingen riktade ögonblickligen ett dråpslag mot
oppositionen. Han visste, att det gällde att i ett enda
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
