Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Och båda tillskrevo sig segern - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Där ser ni!
— Äntligen!
— Saken är klar!
Så hördes ropen från oppositionsbänkarna. Spaken
rusade förtvivlad fram, skriande:
— Hur var det? Hur var det?
Men jätten vid Hövdingens sida skrek: tyst! så det
ekade genom salen.
Hövdingen fortsatte:
— Därvid måste främst ses på, hur ett sådant steg
skulle verka inom partiet.
Nu ropades:
— Nå, gud ske lov!
— Nu kommer reträtten!
Hövdingen lät sig icke störas:
— Är det icke alldeles övervägande enighet om en
undantagsställnings krav, så är det all utsikt, att de
inre strider, de misstämningar och den förlamning,
som skulle följa av ett dylikt vanskligt steg, skulle
långt överväga den positiva nytta en socialist på
ministerplats kunde göra partiet.
Rop:
— Säkert!
Unison kör:
— Säkert!
Branting fortsatte:
— Alldeles rätt! Riksdagsgruppen och
partistyrelsen böra kunna bedöma detta, och ni kunna vara
förvissade om, att det då kommer att dröja, innan ett så
farligt steg tillstyrkes.
Stormande applåder. Läktarvågen stiger igen och
tilljublar Hövdingen sitt bifall.
—- Därför är jag enig med dem som kräva, att den
som inträder i en sådan ministär på egen hand, utan
att rådgöra med partistyrelse och riksdagsfraktion,
han har därmed tagit steget ut ur partiet och har ej
längre med oss att göra.
Dessa sista satser nådde till varje vrå av salen. De
tedde sig som ett högtidligt löfte, som en ed till fanan,
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
